Samlingsutställningen Fotografi i vetenskapens tjänst - kroppen på galleri Format i Malmö väcker, rapporterar Sydsvenskan, ont blod. En pensionerad läkare är upprörd för att det visas aborterade mänskliga foster, både på bild och i ett par inlåsta burkar i ett skåp, och kräver att dessa ska tas bort.
Utställningen är curerad av konstnärerna Malin E Nilsson och Jonna Söderberg, som tillsammans med fem andra har vinnlagt sig om att visa ett brett spektrum av det läkarvetenskapen har och har haft att tillgå för att representera kroppen. Den utveckling som läkarvetenskapens bilder har genomgått, från teckningar och multnande kadaver i formalin till röntgen, väldigt exakta fotografier och diverse scanningsmetoder, har så klart haft en monumental betydelse och speglar dessutom på ett direkt och spännande sätt bildens utveckling i stort.
Dessutom, och det är en av de saker som utställningen vill belysa, har förstås vetenskapens sätt att förhålla sig till våra kroppar en påverkan på hur vi som samhällskollektiv upplever begreppet kropp.
Det intressanta i sammanhanget är att den högljutt protesterande allmänheten – representerad av den upprörda läkaren – som vanligt anser att bilder och objekt som väcker anstöt bör tas bort. Det är klart att syltade foster väcker någon typ av reaktion, även om de som i det här fallet ingår i en tynande samling från 1800-talet. Men i reaktionen finns också helt uppenbara följdfrågor om representationens utveckling och om hur vi ska förhålla oss till äldre vetenskapliga samlingar som innehåller objekt (typ stulna urbefolkningsskallar) som inte fungerar i det som vi uppfattar som respektfull praxis i dag.
Om man konsekvent vägrar koppla samman anstöt med eftertanke så gör man kanske bäst i att inte gå på några utställningar alls.