Det råder en föråldrad syn på vad konst är och vad ett konstmuseum bör syssla med, både bland Uppsalas byråkrater och hos Statens kulturråd. Konst skapas inte av konstnärer som tecken i tiden för att deponeras nere i museimagasin, att vaskas fram när kulturologer känner för det. Konst är ett högst levande väsen som kräver näring och plats att bre ut sig på för att inspirera, provocera och ge kunskap till medborgarna. Konstnärerna visar vad som händer i livet och i samhället på ett högst påtagligt och ibland för dem själva farligt sätt.
Konstlivet i Uppsala och Uppland utvecklas bäst om det inte hela tiden ska ses ur ett myndighetsperspektiv. Olika instansers passivitet och oförmåga har alltför länge hindrat en naturlig utveckling av konstmuseiverksamheten. Bidraggssystemet i regionerna håller på att göras om vilket på ett olyckligt sätt krånglar till det för konstmuseerna. I stället bör kulturmyndigheterna vara mer lyhörda för de skiftande behoven i olika regioner runt om i landet. Ett framtida nytt konstmuseum bör dock i långt större utsträckning än i dag ta ansvar för hela länets konstliv. Det naturliga är då att museet får resurser att bedriva forskning kring den regionala konsten och samverka med konstvetenskapliga institutionen.
Upplandsmuseet förvärvar och förvaltar föremål som i första hand rör Uppland medan konstmuseet, det befintliga och det föreningen Konstens Hus Nu önskar i framtiden innefattar det lokala, regionala, nationella och det internationella. Risken är stor att det i ekonomiskt trängda tider blir en insnävning av konstmuseets uppdrag, geografiskt om verksamheten läggs under länsmuseet. Men det är positivt att Håkan Liby anser att Slottet inte är framtiden för konstmuseiverksamheten. Han har dock följt debatten om konstmuseet dåligt under de senaste åren. Föreningen har tvärtom det han tror visat på de olika behoven men har av naturliga skäl inte ännu satt någon prislapp.
Vad beträffar magasinering som Håkan Liby vill ha ute i Morgongåva, så var undertecknad föga imponerad vid senaste besöket över hur konst förvarades där. Det ideala är ett separat konstmuseum som på ett smidigt, säkert och lättillgängligt sätt kan magasinera samlingarna i huset.
Dagens totala konstscen kräver spetskompetens för att ta ställning till olika konstnärskap, där inte minst problemen kring yttrandefrihet blivit alltmer angelägna. Om museichefen tillsammans med personalen ska kunna agera slagkraftigt och med fingertoppskänsla krävs ett rakt och tydligt ansvarsförhållande till publik och politiker. Detta talar starkt emot en sammanslagning av museerna.
Tendensen i museivärlden går istället emot att särskilja olika typer av materialsamlingar. 1800-talets museum där allt skulle rymmas som gjorde nationen ärorik har dekonstruerats till förmån för mer hanterbara enheter. Varför måste Uppsala som är landets fjärde stad göra som andra länshuvudstäder? Vi bör stå på egna ben och visa vår särart. Ett nybyggt, fristående konstmuseum nere på stan kommer att berika våra liv och göra Uppsala till ett attraktivt besöksmål.