Att konsten har en stark attraktionskraft visar inte minst de populära så kallade Konst på väg-projekten på många platser i landet, bland annat här i Uppland. Konstnärer öppnar sina ateljéer och allmänheten ägnar lediga dagar åt resor och ateljébesök. Men även enskilda utställningar i Uppsala lockar storpublik. Konstnärsgruppen Hakas vernissage förra lördagen besöktes av 500 personer.
Jag kommer att tänka på detta när det visar sig att ett av de mest fantasifulla bidragen till den arkitekturtävlig som föreningen Konstens Hus Nu anordnat har titeln Art on the Move, Konst på väg. Förslaget, som ritats av danska Svendborg Architects, är inte bara ett svindlade djärvt arkitektoniskt bygge i glas med sträckning över Fyrisån utan också en utmaning: i Sveriges fjärde stad måste konsten få möjlighet att vara på väg mot nya landvinningar och nya horisonter. Bättre motto för en expansiv, framåtblickande kulturstad är svårt att tänka sig. Och även om det inte skulle blir just glasbron över Fyris som till sist kommer att förverkligas, finns det skäl att lite närmare reflektera över hur en konst på väg in i framtiden skulle kunna se ut i ett nybyggt, ändamålsenligt konstmuseum i centrala Uppsala.
Vid den debatt som arrangerades i samband med utställningen efterlystes också föreningens visioner när det gäller just verksamheten. Två föreslagna tomter som i dag är obebyggda, platsen mellan Storgatan och Katalin och utrymmet längs Fyrisåns kaj nedanför Tullhuset, hade erbjudits de medverkande arkitekterna. I båda fallen skulle konstmuseet ligga där människor rör sig och är på väg i vardagen.
I Uppsalas nya konstmuseum skulle den verksamhet som nu bedrivs av en kunnig personal trots dåliga lokaler och ett läge långt från de naturliga stråken kunna förnyas, utvecklas och breddas. Uppsala skulle bli ett resmål för konstintresserade från hela landet och ett självklart besöksmål för Uppsalas egen publik.
Ett flexibelt rumssystem med större och mindre salar finns i alla arkitektförslagen och möjliggör utställningar som i dag är svårgenomförda eller i det närmaste omöjliga. Med exempelvis arkitektförslaget Art Exposed och dess många goda lösningar med höga utställningssalar och flyttbara väggar blir möjligheterna helt andra. Förslaget Svansång med sin fria skulpturala exteriör och sina genomarbetade rumslösningar borde kunna locka även internationellt verksamma konstnärer till Uppsala.
I Uppsalas nya konstmuseum kan den viktiga pedagogiska barnverksamhet, som i slottet har synnerligen begränsade utrymmen, utvecklas. Museets samlingar kan exponeras i permanenta utställningar som regelbundet förnyas genom ett flexibelt, rymligt magasinkoncept. Personalen får anständiga arbetslokaler och den viktiga vården av samlingarna förbättras avsevärt jämfört med dagens situation. Konstevenemang av typen performance- och videokonstfestivaler får en självklar hemortsrätt i det nya huset och skulle locka tillresta intressenter. Uppsala blir en given konstfestivalstad. Stadens egna konstnärer får ett ”hem” där deras konst får möta den nationella och internationella konstvärlden för inbördes inspiration och utbyte.
Dagens konst kan gå i dialog med gårdagens genom bättre utrymmen för samlingarna, och museet kan hålla alla dörrar och fönster öppna för morgondagens konst. Hur den kommer att se ut vet vi inte, men säkert är att den inte hör hemma i ett gammalt slott utan behöver arkitektoniskt visionära lokaliteter. I dag intar performance-, installations-, video- och ljudkonsten allt mer av museernas utrymmen. Sådan konst ställer helt andra krav på exponering än den traditionella väggkonsten.
Med restaurang och cafeteria blir Konstmuseet dessutom en naturlig mötesplats för Uppsalaborna, mitt i stadens centrala delar. Föreläsningar, särskilda offentliga program och specialevenemang, gärna i samarbete med andra kulturinstitutioner, blir möjliga. Placerat på tomten mellan Katalin och Storgatan, nära Uppsala Konsert & Kongress uppstår med all säkerhet ett sådant samarbete nästan av sig självt något som flera av förslagen räknat med.
Allt detta kostar givetvis pengar, men det skulle enligt preliminära beräkningar bli betydligt billigare än kommunens slottsplaner. Idén om ett nytt konstmuseum i Uppsala har nu fått professionellt stöd av de arkitekter som utan några arvoden eller löften om uppförande valde att medverka i vår tävling. Nu går vi från ord till bild, från teori till handling.
Vi ser fram mot den dag då det blir lika självklart att besöka Uppsalas nya konstmuseum som det i dag är att bege sig till Konserthuset vid Vaksala torg.
Cristina Karlstam är konstkritiker och jurymedlem i arkitekttävlingen