Nyligen klubbades bygglovet för ännu ett stort byggprojekt i Uppsala – Uppsala Entré – igenom. Förslaget är ritat av Svendborg Architects och White och består av både bostäder, förskola, park och handel. Projektet ligger mellan Frodeparken och Stationsgatan nära Resecentrum. Svendborg Architects leds av Johnny Svendborg som var med och ritade Uppsala Konsert- och Kongresshus. Hans kontor föreslår nu sju bostadshus som är placerade ovanpå en våning med handel, vänd mot Stationsgatan. Husen har privata gårdar på taket till affärerna men förbinds med Frodeparken genom sluttande gräsplan. Passager mellan affärslokalerna ska stärka kopplingen mellan Fålhagen och stationen. White bidrar med ett bågformat bostadshus som även innehåller en förskola.
Bostäderna i Uppsala Entré kommer dock inte att vara till för alla. Med stor sannolikhet blir de dyrare än en genomsnittlig nybyggd lägenhet och det finns också frågetecken kring förslaget, som hur man ska behandla offentliga och privata platser. Om gränserna inte är tydliga kan det i värsta fall utvecklas ingenmansland som ingen utnyttjar eller tar hand om.
Trots detta är projektet ett välkommet inslag i Uppsalas stadsmiljö. Medvetna satsningar på modern och funktionell arkitektur behövs och Uppsala Entré kan bli en intressant blandning av olika funktioner. Att planera för handel på gatuplan och att rusta upp och ta till vara gröna platser genom att uppmuntra människor att använda dem är viktiga aspekter. Allt för ofta har jag passerat nya bostadskvarter där man byggt in parkering i gatuplan; ett effektivt sätt att ta död på en stadsmiljö.
Svendborg Architects och White fick uppdraget att rita Uppsala Entré efter att fem arkitektkontor fått lämna in förslag. Bland de övriga förslagsställarna fanns mer traditionella exempel på bostadsbyggande. Kommunen valde att premiera något som var annorlunda och ifrågasättande. Det är bra. Nästa gång kan det vara ett studentboende eller större billiga bostäder med stor flexibilitet som man väljer att satsa på. Så länge viljan att prova nya vägar finns så finns möjligheten. Kanske kan man så småningom ta ett steg ifrån alla dessa nyfunkisområden som dyker upp, nästan som av slentrian. Istället kan vi få en mer varierad bebyggelse som fortfarande tar stor hänsyn till den omgivande staden men som gör det på ett, för den specifika platsen, unikt och originellt sätt. På så vis skulle vi få en stadsutveckling av världsklass.