Debatt: När ska man få läsa en bok i fred?

E-boken förvandlar läsandet till en social aktivitet, skriver Alexandra Borg i UNT 15/12: "Att socialisera kring boken och läsandet har blivit det nya svarta i bokbranschen."

Som om läsning inte alltid varit det. Vi ska tydligen uppfostras att tro att folk inte pratade med varandra före internet. På den gamla onda tiden, förstår ni, då satt var och en för sig, med huvudet i en hink (eller kanske framför någon sorts skärm?) och lät sig matas okritiskt med romaner och nyheter av Överheten. Men vi däremot, vi har börjat kommentera! Vi har till och med börjat tänka själva!

Fanns det ett uns sanning i ryktet om vårt nya, kritiska tänkande skulle vi för länge sedan ha buat ut föreställningen om ett förflutet där folk inte diskuterade sin läsning med varandra.

Vad folk menar när de säger att e-boken gör läsandet till en social aktivitet är något annat: skönlitteraturen ska tvingas bli social på samma sätt som din facebooksida är social. Boksidorna kommer att livas upp med videoklipp och interaktiva länkar. Folk som läser e-böcker ska kunna kommentera och läsa varandras kommentarer, vilket betyder att de kommer att avbrytas i sin läsning två gånger i minuten av små klickvänliga blänkare: din polare Per har just gillat Jennys kommentar i Fifty shades of grey. Du vill väl inte missa vad hon sade?

Inget kunde vara mer suspekt än att dra sig undan kollektivet för att sitta ensam med en bok. Men nu har kollektivet vunnit ännu en seger över individen: du är inte längre ensam när du läser. Läsandet har äntligen blivit "socialt"! Med e-böcker har kollektivet flyttat in i ditt huvud, etablerat en störningssändare, en reklamkanal och en observationspost.

E-böcker är nämligen sociala även på ett annat sätt: medan du läser din roman läser din Kindle dig. Bokmärken, anteckningar och senast lästa sida skickas vidare till Amazon. När du läser en e-bok sitter en rad storföretag och läser över axeln på dig. Förlag och e-boksleverantörer är mycket intresserade av statistik om deras kunders läsvanor - de är de "vänner" du delar ditt digitala läsande med. Tröttnar en stor andel av läsarna efter ett visst kapitel är det kanske läge att skriva om boken, ungefär som när filmbolag spelar in ett nytt slut om fokusgruppen rynkat på näsan. Mer om vad detta innebär kan man läsa i Alexandra Alters artikel "Your ebook is reading you" i Wall Street Journal (läs artikeln på internet: is.gd/socialbok).

Detta kuggar in i en samtida tendens som jag skulle vilja kalla kriget mot koncentrationen. Alla möjligheter till koncentrerat tänkande ska bekämpas! Som soundtrack medan jag drar mina spanarexempel kan ni leta upp Elvis Costellos låt "20 procent amnesia" på Spotify; han sjöng samma sak 1994.

Syftet med skolans grupparbeten är att omöjliggöra läsning och cementera sociala hierarkier - en gång nedtystad, alltid nedtystad. Eller förlåt, var det inte syftet? Det är i alla fall konsekvensen.

Det finns en miljon mötesplatser i staden - att ett enda ställe, biblioteket, fungerar på ett annat sätt är ett irritationsmoment. I vårt samhälle utgör en plats för tyst, koncentrerad läsning en störning. Därför byggs biblioteken om. Vi arbetar oss fram mot idealet: ett bibliotek där det kommer att vara omöjligt att läsa.

Lokaler ska vara öppna, bullriga och sociala; varje avskilt rum, varje stängd dörr är en förolämpning mot gemenskapen. Det gäller inte bara biblioteken: fråga någon som arbetar i kontorslandskap om han eller hon inte skulle föredra ett eget rum.
Läsning är ingen social aktivitet, läsning är asocialt - där ligger dess stora värde.