Debatt: Odemokratiskt Seminariebeslut

Häromdagen hade jag ett samtal med en vän från Miljöpartiet och hennes socialdemokratiske make. Som av en händelse dominerade Seminarieparksfrågan vårt korta samtal. Min socialdemokratiske vän vill behålla Seminarieparken och är emot bebyggelse där. Av honom fick jag veta att hans parti är delat i frågan, men att partihierarkin backar upp det kontroversiella förslaget. Jag frågade honom om hans ledare respekterar opinionen och debatten, lyssnar de på åsikterna som uttrycks i media av många Uppsalabor, miljöförespråkare, historiker och skribenter?

Vad har då jag att komma med som gäst i denna stad? Jag vill bara anknyta till en referens från den grekiska historien.

År 399 f Kr, det år då 360 utav 500 jurymedlemmar röstade för dödsstraff, medan 140 röstade för böter. Och domen var demokratisk, jurymedlemmarna var valda ur allmänheten. De satt på bänkar omgivna av en hundratals personer i publiken. Platon, en av Sokrates lärjungar satt i publiken och bevittnade rättegången. Efter rättegången begick en del av jurymedlemmarna självmord som ett resultat av deras frustration utifrån Sokrates dödsstraff. Men de kunde i alla fall rättfärdiga sina beslut som en del i demokratin.

Ledamöterna i fullmäktige ska den 23 april 2012 rösta om att tillåta bebyggelse förstöra Seminarieparken eller inte. De som vill tillåta bebyggelse har majoritet. De kommer att genomföra det, ledda av Moderaterna och Socialdemokraterna. Om det händer, kommer vi att bevittna en Sokrates-rättegång som ger dödsstraff till Seminarieparken med 48 röster för (M, S och KD) mot 33 röster emot (FP, MP, C,  V och SD).

Vi har många skäl att vara missnöjda med hela frågan. Majoriteten av Uppsalas invånare tycks inte vilja se Seminarieparken bebyggd och inte heller vill alla politiker rösta för det – men de låter partitoppen kontrollera det hela. Det är så odemokratiskt som det kan vara. Det finns delade meningar både inom Moderaterna och inom Socialdemokraterna. Alla ledamöter i kulturnämnden är emot förslaget. Beslutet inom M:s och S:s toppar är rent desperat för att göra något som inte är demokratiskt. Frågan är varför det är så angeläget att förstöra parken och att skydda byggbolagets intressen? Finns det något dolt bakom det hela, som vi ännu inte har fått veta?

Att förstöra Seminarieparken skulle bli detta århundrades skandal i Uppsala, där Skandinaviens första universitet grundades. Jag kan mycket väl föreställa mig att om Carl von Linné levde i dag skulle han skämmas och gråta över detta hemska tilltag. Henrik Ibsen skrev en dikt om Uppsala när han besökte staden och betonade stadens betydelse. Nu borde det vara dags för Uppsala att sätt upp Ibsens drama En folkefiende, varifrån fiender till Seminarieparken kunde få åtskilliga lärdomar.

Det skulle uppskattas om kommunfullmäktige tillsatte en kommitté som granskar hela förhandlingen med byggbolaget NCC sedan 2006.

Svenska Pens ordförande Ola Larsmo har ett förslag att förklara Seminarieparken som en Demokratipark. Kommunfullmäktige kan också lägga ett förslag att ha en demokratifestival varje höst i Seminarieparken.

Avgörandet ligger i händerna på politikerna om de verkligen vill göra något.