Debatt: Räds inte fler röster

Onsdagen den 31 mars var jag och lyssnade på Tranans förlagschef Styrbjörn Gustafsson som talade på Anisur Rahmans litterära workshop vid Uppsala stadsbibliotek. Enligt honom kommer cirka 75 procent av all översatt litteratur i Sverige från England och Amerika. Ett så stort språk som spanska är representerat med endast en procent. Översatt litteratur från arabiska, persiska och afrikanska språk kan räknas på ena handens fingrar.
Han betecknade åren 1975-76 som en brytpunkt i bokförsäljningen i Sverige då böcker inte längre lämnades på kommission till bokhandeln utan bokhandlarna var tvungna att köpa böckerna och därmed blev rädda för eventuella hyllvärmare samtidigt som de fick fria händer i prissättning av böckerna. Enligt Gustafsson har sedan dess andelen svenska berättare från de tre stora förlagskoncernerna sjunkit med cirka 50 procent medan andelen kok- och trädgårdsböcker stigit till tusen procent! Under samma period har dessa förlags utgivning av poesi hårdbantats med åttio procent och den översatta litteraturen blivit alltmer ensidigt anglosaxisk.

Att det trots allt finns en viss bredd och en viss kvalitet i litteraturutgivningen beror, enligt Gustafsson inte så mycket på de stora som på de små förlagen samt på litteraturstödet och olika bokprojekt med syfte att bredda litteraturläsningen i skolan. Hos de stora är tendensen snarare att gå mot en ännu större dominans av anglosaxisk litteratur.
Denna tendens, som man för övrigt även kan konstatera på svenska biografer, på Sveriges public service television och, förstås, på internet, går inte bara stick i stäv mot EU:s resolutioner och strävan efter flerspråkighet utan även mot förändringarna i Sveriges befolkningsstruktur. De allt större minoriteterna av afghaner, perser, araber, somalier, kurder, serbokroater och and­ra återspeglas ingalunda i det svenska kulturlivet. Som bäst syns och hörs några mer eller mindre fullt assimilerade individer med exotiskt klingande namn. De behöver inte ens kunna skilja mellan Xerxes och Darius för att göra rätt för ett persiskt namn!

Det finns en rädsla för att släppa fram röster som man inte vet så mycket om. Men ett ganska stort antal författare i Sverige skriver på andra språk än svenska och röner delvis stor uppmärksamhet inom sina språkområden. En blick på deras verk visar att de inte bara betraktas som företrädare för den svenska kulturen i utlandet utan även kan berika det svenska kulturlivet med sina fantastiska upplevelser, berättelser, tankar och känslor.
Nyligen genomförde Uppsala Språklärarsällskap en poesitävling på valfritt språk utom engelska och svenska för skolungdomar. Därmed fick svenska elever som har ett intresse för ett annat främmande språk än engelska möjlighet att kreativt använda sina språkkunskaper och uttrycka sig inför en publik. För elever med annat modersmål än svenska var detta ett gyllene tillfälle att klä sina erfarenheter i poetiska ordalag och få gehör hos allmänheten.

För många ungdomar var tävlingen som kallas Poesi utan gränser kanske den enda möjligheten att synas och höras offentligt. Den visade också att offentligheten inte har något att frukta utan bara kan berikas av att släppa fram fler röster, fler språk och fler kulturella tendenser.
Under förra seklet började människan mer och mer förstå vikten av den biologiska mångfalden och nu har FN förklarat 2010 för biodiversitetens år. Det kanske är på tiden att börja värna även om den kulturella mångfalden.