Debatt: Rör inte författarnas viktiga pengar!

Biblioteksersättningen har funnits i Sverige sedan 1954. Det är ett hittills väl fungerande system. För varje utlånad bok på biblioteken här i landet går en viss summa (i dag 1 kr och 37 öre) till biblioteksersättning som Författarfonden sedan fördelar i form av stipendier till professionellt verksamma författare. Men kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill ändra på systemet då hon talar om biblioteksersättningen som ett ”bidrag”. Det är ett hån mot en hel yrkeskår att kalla lönen för deras hårda slit för bidrag. Solidariskt har författarna samlat biblioteksersättningen i en gemensam stipendiefond.

Biblioteksersättningen är en förutsättning för att författare ska få arbetsro under en kort period. Många författare lever under existensminimum och tvingas försörja sig på tillfälliga jobb för att få ekonomin att gå ihop. De stipendier som delas ut av Författarfonden ur biblioteksersättningens pott är en viktig ekonomisk trygghet för verksamma författare. Rör inte våra pengar!

Under våren planerar Författarförbundet olika aktiviteter för att värna om systemet med biblioteksersättning. Men egentligen driver förbundet fel fråga om en långsiktig lösning som på allvar förbättrar författarnas ekonomiska villkor ska kunna nås.

Författarförbundet har cirka 2 850 medlemmar (alla verksamma författare är inte medlemmar) som slåss med näbbar och klor om de få stipendier som finns att söka ur Författarfonden. De flesta får inget stipendium alls utan måste hanka sig fram bäst det går.

En långsiktig lösning på författarnas svåra ekonomiska villkor skulle vara att inrätta författarlön enligt norsk modell. Låt biblioteksersättningen bli grundplåt i ett nytt system med författarlön. Författarförbundet borde i första hand ta strid för denna fråga om nu biblioteksersättningen ska moderniseras.

Vill vi ha professionellt verksamma författare i Sverige, så måste författaryrket avlönas i likhet med alla andra yrken i vårt samhälle. Det är ett fundamentalt rättvisekrav.