Maria Ripenberg kommenterar på UNT Kultur 17/3 SD:s motion om att avskaffa kommunens stöd till fristadsförfattare. Argumentationen tryter, mer än att detta tydligen är det minsta man kan begära av ett demokratiskt land och att den som inte håller med motarbetar demokratin. Resonemanget slår i sin iver av politisk korrekthet knut på sig självt.
Ett demokratiskt land brukar vanligtvis inrymma rätten att söka asyl via en rättssäker process. Det är SD de första att skriva under på, och därmed faller hela tanken med att tillskapa särskilda regler för enskilda yrkeskategorier. Att några få anses som särskilt skyddsbehövande, och därmed tillåts passera den allmänna kön för att få sin sak prövad och dessutom ges hundra tusentals kronor i skattemedel, strider mot all tänkbar jämlikhet och rättssäkerhet. Lägg därtill att förslaget med fristadsförfattare avvisats av borgerliga partier i flera andra kommuner, exempelvis Lund.
Är nu denna grupp särskilt utsatt och i behov av skydd föreligger inte hinder att erhålla asyl på sedvanligt sätt. Gärna tillfälliga uppehållstillstånd, men först en rejäl asylprocess.
Pavel Gamov
Gruppledare (SD) Uppsala kommunfullmäktige
Svar:
När Pavel Gamov svarar tryter fakta och kunskaper. Han påstår att fristadsidén strider mot ”jämlikhet och rättssäkerhet” för asylsökande, som SD tydligen månar särskilt om. Han har fått det mesta om bakfoten.
Fristadsförfattare kommer till Sverige på stipendium, inte som asylsökande. De ”passerar” inte någon ”kö”. De finns inte i någon kvot. Den stora majoriteten är inte flyktingar – och vill för det mesta inte heller bli det.
Stipendierna utfärdas av organisationen Icorn, vars hemsida redovisar kriterierna. Syftet är att förföljda författare ska få en tids andrum för sitt skrivande. De allra flesta vill sedan, enligt Icorn, återvända för att fortsätta verka i sitt hemland.
Men alla kan inte det. I sådana fall får hon/han söka asyl på samma sätt som alla andra. Det vill säga inga förturer.
Författare hör alltid till diktaturers främsta måltavlor. Att ge ett fåtal individer chansen att verka fritt under ett par år är ett sätt att främja yttrandefriheten i världen. De som återvänder fortsätter sin kamp för det fria ordet. Vi ska vara stolta och glada över att Uppsalas majoritet av politiker säger ja till detta viktiga stöd för yttrandefriheten.
Maria Ripenberg