Jag kan inte läsa de rader som Bo Gustavsson skriver i UNT 121121 utan att besvara dem. Siri Dahlqvist var för den tiden en mycket framåt och klarsynt och varm människa. Hon deltog på många sätt inte enbart i kyrkliga sammanhang för att utveckla både samhället, kyrkans roll i detsamma utan ägnade mycken tid åt de behövande.
Siri Dahlqvist, den andra kvinnan som läser och tar sin examen i teologi i Uppsala, var då för tiden en långt mycket mer framåt person och kunde med sitt sätt få folk inom kyrkan och i övriga samhället att se nya vägar till utveckling.
Både för min far som var missionär i Svenska Kyrkan och för mig som var bara en missionärsunge på 16 år var hon och har hon förblivit ett ideal. Ännu i dag kan jag se framför mig, när hon tog emot oss på Götgatan i Uppsala, den karismatiska Siri som alltid tog sig tid att hjälpa.
När jag tänker tillbaka så får jag ännu i dag en känsla av lugn och ro i sinnet, vilket hon spred runt omkring sig även på den tiden på 50- och 60-talet.
Siri Dahlqvists gärning utgjordes inte bara av hennes skrivande av psalmverser utan även engagemanget i kyrkan och samhället. Siri var mycket mer än detta. Hon var min Sverigemormor.
Min Sverigemormor blev hon för oss i hela min familjs närvaro när jag med min familj besökte henne för första gången 1953. Vi hade nyligen kommit hem till Sverige från södra Indiens missionsfält. Mormor Siri hade tidigare fått höra hur min föräldrar och senare även vår familj blivit hårt ansatta först genom mina föräldrars flykt från Estland och senare vad som hänt oss i Indien.
Att vara en övergiven familj då hela släkten i Estland slås sönder och skingras över hela världen är en upplevelse som jag inte önskar någon. Ryss-skräcken sätter sina djupa spår.
När Siri Dahlqvist träffade oss 1953 i Uppsala berättade hon om sitt engagemang för missionen och att hon fått upp ögonen för just oss som förlorat allt. Inte bara släkt och vänner utan även alla ägodelar.
Siri Dahlqvist är inget offer för tidsandan utan var en enastående, hjälpande och varmhjärtad person som i många avseenden hjälpte till att utveckla kristenheten och den enskilda människan. Hon har en fantastisk teologisk gärning bakom sig som inte kommit fram på rätt sätt och hennes konstnärlighet genom hennes psalmverser skall inte förringas. De står sig än i dag.