Tove Larsmo skriver i en debattartikel (UNT 28/4) om Uppsala som studentstad. I artikeln beskriver hon en segregerad stad, ett trist perspektiv på studentlivet och dessutom innehåller artikeln felaktigheter gällande Uppsalas studentnationer. Vi är medvetna om att det finns en klyfta mellan det akademiska och det icke-akademiska, men vi anser att Larsmo osynliggör de strävanden att integrera studenterna i staden som universitetet, kårerna och nationerna har arbetat för i flera år.
Vi ställer oss mycket tveksamma till påståendet att studenter använder uttrycket ”löst folk” om icke studenter, vilket Larsmo antyder. Det förekommer säkert, men vårt intryck av studenternas attityd är att staden Uppsala är något de gillar. Då inte bara nationerna och studentlivet, utan hela staden. Det finns även ett stort utbud av alkoholfria arrangemang på nationerna, exempelvis körer, teatrar och spex där det inte krävs något nationskort. Nationerna och kårerna ger studenten möjlighet att utveckla sin entreprenörsanda, sitt ledarskap och studentens personliga utveckling. Allt detta är plattformar där studenter och icke-studenter kan mötas.
Nationerna är mycket stolta över sina byggnader och det kulturarv som de innebär. Det läggs stora resurser, både ekonomiskt och tidsmässigt, på att förvalta det arv som studenter före oss har investerat i egna hus. Larsmo skriver att hyran är subventionerad och att nationerna är ”inhysta i Uppsalas äldre, vackrare byggnader”. Det stämmer att de 13 nationerna har egna byggnader och att många av byggnaderna har gamla anor, byggda av nationerna själva. Vi får inte glömma att utan nationerna skulle Uppsala stå utan dessa byggnader. Att de ideella föreningar som nationerna är, har egna hus visar på det engagemang och slit som lagts ner av generationer studenter.
Den största felaktigheten är den att, som Larsmo skriver, ”alkoholen är tungt subventionerad av skattepengar”. Detta är helt fel. Uppsalas studentnationer inhandlar sin alkohol på samma premisser som vilken annan krögare som helst. Detsamma gäller även försäljningen av alkohol, där nationerna följer alkohollagen. Det finns ingen grund i påståendet om subventionering. De pengar som nationerna tjänar går rakt in i dess programverksamhet (exempelvis bibliotek och läsplatser) och för att upprätthålla det kulturarv som byggnaderna utgör. Utan denna verksamhet skulle Uppsala bli en tystare stad.
Vi är också medvetna om att studenter är en grupp där vissa samhällsgrupper är underrepresenterade. Men detta är något som Uppsala studentkår, med stöd av universitetet och kommunen, försökt motverka genom mångfaldsbyrån Esmeralda. Detta är ett projekt där studenter besöker högstadieskolor för att uppmuntra elever att söka sig vidare till universitet och högskolor. Det är ett arbete som måste få vara långsiktigt.
Slutligen vill vi påpeka att den största missuppfattningen är att studentlivet enbart handlar om alkohol och ”punschdränkta dagar vid universitetet”. Ett sådant påstående missar helt det kulturutbud som finns på nationerna och är orättvist mot alla de som arbetar för att upprätthålla utbudet. Det bidrag nationslivet ger till Uppsala som stad får inte ignoreras. Studentlivet berikar Uppsala och är en viktig del av Uppsalas mångfald!
Viktor Lundqvist
curator curatorum, Kuratorskonventet
Klara Ellström
ordförande Uppsala studentkår
Sebastian Axelsson
ordförande Farmacevtiska studentkåren