Aldrig trodde jag att den dagen skulle komma då jag satte mig ner för att skriva en artikel till Svenska Kyrkans Missions (SKM:s) försvar. Men när Bo Gustavsson svarar sina kritiker genom att avfärda Uppsalateologen Siri Dahlquist som en "snäll och hjälpsam människa" (UNT 29/11) reagerar jag; tala om att diskriminera och förminska en kvinna! Man behöver inte vara feminist för att ana ett kvinnoförakt i Bo Gustavssons replik. Och hans åsikter om prästfrurollen är lika motbjudande.
Många års arbete med u-landsfrågor gör att jag hyser både respekt och beundran för stora delar av SKM: s verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika. Visst fanns det sidor av missionsverksamheten som med rätta kunde och fortfarande kan kritiseras, men det gör man inte genom svepande fördomsfulla formuleringar som att "Svenska Kyrkans Mission är ett mörkt kapitel som det är bäst att glömma." Och att försöka legitimera sina egna åsikter genom att åberopa kända teologer är ohederligt.
De flesta som arbetar som SKM: s representanter i andra länder är mycket medvetna människor som drivs av en vilja och ambition att göra en insats för att förbättra livsvillkoren för människor.
Jag har själv haft möjlighet att studera delar av verksamheten vid en studieresa i Indien för ett antal år sedan.
Känner Bo Gustavsson till exempelvis Barbro Johanssons insatser i Tanzania, när hon från ingenting byggde upp en fungerande skolverksamhet för flickor? Att Johansson så småningom blev parlamentsledamot i Tanzania säger väl en del om hur hennes insatser värderades.
Listan kunde göras lång med namn på människor, inte sällan kvinnor, som på liknande sätt valde ett föga glamoröst liv i sina medmänniskors tjänst. De var knappast offer för en "unken kristen idealism" som Gustavsson gör gällande.