För att knappt ha nått puberteten har Tintin åstadkommit en hel del. Hergés eviga oskuld växte visserligen upp, och fick till och med till det, i Frederic Tutens roman Tintin i Nya världen, som kom 1993, men i sina egna album åldras han knappt en dag. Han bara pånyttföds lika fräsch och nyter gång på gång. Ett nytryck är aldrig långt borta och Tintinsamlarna är ungefär lika trogna som de som inte kan köpa Pink Floyds backkatalog för många gånger.
Det är inte bara Tintin som ständigt återkommer i form av ny merchandise och nytryckta gamla album, utan också den väldigt seglivade debatten om den på ytan så välartade ynglingens moral. Den rätt uppenbara rasismen i den tidiga Tintin i Kongo, som Hergé själv senare tog avstånd ifrån, blir med jämna mellanrum föremål för en infekterad diskussion som sällan eller aldrig når några vidare höjder. Höstens Tintinbråk i det svenska kulturlivet är alltså på intet sätt unik. Men det känns ändå som en medveten tanke att Carlsen Comics just nu släpper ett nytryck med Tintin i monumentalformat, eller mer nogräknat; i ett format som är lika stort som Hergés originalteckningar, och nästan dubbelt större än de gängse svenska albumen. Först ut är dubbeläventyret Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt, som liksom den övervägande delen av Hergés produktion snarare öppnar världen än sluter den. Man får anta att den samling stereotyper som trängs på pärmens insida är högst medveten poäng.