Jag ska inte gräva ner mig i faktumet att annonseringen kring tjänsten som chef för Uppsala konstmuseum blev precis så blek som jag – och många med mig – befarade. Dessbättre rymmer listan på sökande ändå en ansenlig kompetens och många namn som säkerligen kan göra ett bra arbete. Möjligen är den återhållsamma annonseringen en följd av att kommunen redan på förhand har någon favorit i åtanke, men det är naturligtvis svårt att sia om.
Listan på namn rymmer konstkritiker, konsulter, museichefer, forskare och curatorer med varierande inriktning. Bland de som har figurerat i förhandssnacket märks Anna Livion Ingvarsson och Daniel Werkmäster, chef på Gävle konstcentrum respektive Norrtälje konsthall. Bägge har stark Uppsalaanknytning och har gjort bra ifrån sig på sina nuvarande jobb. Rebecka Wigh Abrahamsson, som just nu är tillförordnad på den aktuella tjänsten, och Mattias Enström, som arbetar på Bror Hjorths Hus är två profiler med stark lokalanknytning som också har dykt upp i spekulationerna. Precis som Johanna Uddén, som utan någon egentlig budget satte det lilla Konsthuset vid Fyrisån på den nationella konstkartan häromåret. Uppsalaboende Björn Norberg, projektledare på Bonniers konsthall, kan vara ytterligare ett namn som arbetsgivaren har haft i åtanke.
På listan finns också flera museimänniskor med bakgrund som skrivande kritiker, som har visat att de kan ta spjärn när det behövs och inte är rädda för att ta en debatt (med sin arbetsgivare). Sophie Allgårdh, författare, kritiker på Svenska Dagbladet och i allt högre grad verksam som utställningsproducent är ett exempel. Pontus Kyander ett annat – just nu är han avgående chef på Trondheim kunstmuseum i konflikt med den norska regeringen och var tidigare stridbar kritiker i Sydsvenskan. Också Kalmar konstmuseums tidigare chef Martin Schibli, som lämnade sin tjänst då kommunen radikalt minskade museets anslag, har visat att han kan stå på sig och dessutom gjort ett lysande arbete med att introducera östeuropeisk samtidskonst i Sverige.
Exemplen kunde vara många fler. Jag avundas inte trion som enligt artikeln härintill ska sätta sig ned och göra ett första urval. De har en knivig uppgift framför sig, och jag hoppas att de tar hjälp av sakkunniga med lämplig konstlivskompetens. Och att de premierar visionära ansökningar framför säkra kort. Uppsala behöver någon som vågar sticka ut och som inte nöjer sig med mindre än att vara chef för ett av landets mest spännande museer.