Till vilken nytta har Uppsala en kulturnämnd, när kommunledningen gång på gång desavouerar denna nämnd i viktiga kulturfrågor? Så, till exempel, uppdrog kommunledningen till kommunledningskontoret att, tillsammans med kulturkontoret, upprätta Uppsalas ansökan att bli europeisk kulturhuvudstad år 2014. Kulturnämnden skulle informeras, men inte delta i arbetet. Jag anade på ett tidigt stadium att ansökan inte skulle hålla måttet och avsade mig allt politiskt ansvar för ansökan – jag hade ju inget inflytande på den, samtidigt som jag i egenskap av ledamot i kulturnämnden hade arbetsgivaransvar för kulturkontoret. En paradoxal situation.
Nu har det hänt igen, och nu gäller det Uppsala Konsert & Kongress – allmänt kallat UKK.
Hittills har kulturnämnden årligen givit UKK i runda tal 20 miljoner kronor, knutna till en årligen förnyad uppdragsplan, för den konstnärliga verksamheten. Det är detta uppdrag Magnus Bäckström så förtjänstfullt utfört.
UKK:s egen styrelse har endast haft ansvaret för själva huset och den icke konstnärliga verksamheten. Det är i denna verksamhet det årliga underskottet uppstått. Trots att det är kommunen som utser UKK:s styrelse, trots att det är kommunen som äger huset, och trots att kommunen alltså betalar hyra för huset till sig själv, har denna styrelse inte kommit till rätta med problemet på sju år.
I höstas lyfte kommunledningen bort ansvaret för den konstnärliga verksamheten i UKK, liksom de till denna verksamhet hörande pengarna, från kulturnämnden, och lade det på UKK:s styrelse. Detta utan att ens informera kulturnämnden. Kulturnämndens ledamöter fick reda på beslutet på omvägar. Det var illa nog. Det riktigt allvarliga är emellertid att kommunledningen inte sände ut ärendet på remiss till berörda instanser för sakkunniga synpunkter innan något beslut fattades. Jag befarar att det nu fattade beslutet kommer att få lika olyckliga konsekvenser som beslutet att flytta konstmuseet från Fyristorg till slottet, ett beslut som också det fattades utan det normala remissförfarandet.
Om Uppsala ska ha en framtid som levande och attraktiv stad i en alltmer globaliserad värld, behöver Uppsalas kulturella, konstnärliga och intellektuella laddning öka, inte minska. Uppsala har också under senare år haft en uttalad ambition att etablera sig som kulturstad på internationell nivå. Denna ambition har manifesterat sig i projekt och formuleringar som ”Världsklass Uppsala”, ”Kultur för utveckling” och ”Uppsalas kulturliv kännetecknas av kvalité och förnyelse”.
Nu säger UKK:s styrelseordförande Magnus Graner (UNT 23/2) att konsertverksamheten är "en ren förlustaffär" – ett påstående han gärna får förklara – men i så fall är väl såväl stadsbiblioteket som stadsteatern och konstmuseet rena förlustaffärer. Kulturinstitutioners uppgift är väl ändå att göra medborgarna delaktiga i utvecklingen på kulturområdet, inte att dra in pengar. I samma artikel bäddar Lena Hartwig, UKK:s vice ordförande, för diskutabla kulturpolitiska prioriteringar, när hon nämner de ekonomiska ramar de nya ägardirektiven och den nya organisationen lägger. Betyder detta att Uppsala, nu när det inte blev kulturhuvudstad, avstår från sin ambition att bli kulturstad på internationell nivå och i stället regredierar till sin gamla, provinsiella, perspektivlöshet? Eller finns det andra skäl till att kommunledningen flyttar ansvaret för UKK:s verksamhet från kulturnämnden, ett demokratiskt tillsatt organ, till slutna styrelserum? Var finns det ”medborgarperspektiv” som påstås genomsyra uppsalapolitiken?
Bo Östen Svensson (S), ledamot av Uppsala kommuns kulturnämnd