Jag är 19 år och står framför tidskriftshyllan. Jag har nyss gått ut gymnasiet är arbetslös och söker efter en identitet. Jag minns inte riktigt hur jag hamnade där, på presstop i Linköping, jag hade nog inget bättre för mig. Jag känner med fingrarna över de glansiga och matta omslagen, försöker frammana mening från alla titlar, bläddrar. Till slut fastnar jag vid en tidskrift med Bob Hunds sångare Thomas Öberg på omslaget, helt klädd i vitt och betalar 95 kronor i kassan. Jag skyndar hem. Jag är en öppen människa, helt vit, redo att fylla mig själv med innehåll.
Tidskriften slukar jag, de flesta namnen känner jag inte till eller har endast en vag uppfattning om men djupet och bredden slår mig, det är en helt ny värld som öppnar sig framför mig, här fanns ett samtal jag bara hade drömt om.
Tidskriften var 00TAL:s nummer ”Tro & Tvivel” och det var den första kulturtidskriften jag läste. Efteråt skyndade jag mig ner och köpte den antirasistiska Mana och Ord&Bild. Min förälskelse i de svenska kulturtidskrifterna har aldrig avtagit. När jag flyttade var det inte en dagstidning jag tecknade prenumerera på utan tidskrifter, min första essä publicerade jag i tidskriften Avsikter och varje månad kommer en eller två tidskrifter i brevlådan som kära vänner.
Det är inte svårt att gråta av uppgivenhet när Alliansen och SD beslutar att driva igenom en nedskärning av tidskriftsstödet från 19 till 4 miljoner kronor, en vertitabel slakt som få redaktioner kommer klara. 15 miljoner är en struntsumma i budgeten men just därför ter sig beslutet som så meningslöst och så ignorant, en blandning av bildnings- och kulturförakt, blind populism med en grym och kall likgiltighet inför konsekvenserna.
Vi som läser och skriver i kulturtidskrifter må vara i minoritet – och det vet Alliansen – men kulturtidskrifterna är en motor i svenskt kulturliv och i det intellektuella samtalet, här utbildas nya skribenter, här presenterar forskning, här diskuteras estetik, politik, litteratur och konst i en omfattning som inte är möjlig i dagstidningarnas kultursidor. Nedskärningen är inget annat än ett knivhugg rak i ryggen på denna verksamhet, ett historiskt svek mot det intellektuella samtalet.