Vallonbruken symboliserar det öppna Sverige

Ska vi verkligen överlåta åt ideella krafter att rädda vallonbruken? Nej, höj de statliga anslagen och låt oss höja ambitionsnivån för vårt kulturarv, skriver Maria Weimer (L).

Förutom upprustning behövs även satsningar på turist­näringen, skriver Maria Weimer. Här ankarsmedjan 
i Söderfors.

Förutom upprustning behövs även satsningar på turist­näringen, skriver Maria Weimer. Här ankarsmedjan i Söderfors.

Foto: Staffan Claesson

Kulturdebatt2018-09-02 09:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Har du inte sett Lövstabruk har du inte sett Sverige, sa blivande Gustav III när han 1768 skrev brev till sin mor. Djupt inne i Upplandsskogarna gömmer sig vår nationella kulturskatt: vallonbruken.

Bruken berättar vår svenska industrihistoria och samtidigt pekar de ut en vision för framtiden. Sveriges utveckling byggde på entreprenörskap, innovation och internationalisering med bildning och omsorg för våra medborgare. Den som besöker bruken förstår att Uppland var globaliserat redan på 1600-talet. Med malm, vattenkraft och ved från skogen byggdes fundamentet för vårt moderna Sverige. Just öppenheten hade stor betydelse eftersom vi på den tiden saknade delar av den kompetens som behövdes för att driva bruken. Vallonerna gjorde sitt inträde som högkvalificerade arbetskraftsinvandrare. Sida vid sida arbetade de med upplänningarna.

LÄS MER: Här hittar du hela sommarens artikelserie om vallonbruken

Vallonbruken är ovärderliga för eftervärlden. I tider av protektionism, murar och rädsla för den okände blir de en symbol som sammanlänkar historia med framtid.

Men vi har inte vetat att uppskatta vallonbrukens värde. För den som reser förbi på E 4 finns inte ens skyltar som visar vägen. Den som av en händelse ändå hittar dit möts inte sällan av rämnade fasader och läckor från taken. Hisnande vackra miljöer med skogar och vattendrag, herrgårdar och smedjor har börjat förfalla.

Många är de upplänningar som i ideella föreningar kämpat för att med knappa medel rusta upp bruken. Men ska vi verkligen överlåta åt ideella krafter att rädda en central del av Sveriges kulturhistoria?

Jag önskar att vi kunde hitta en långsiktig lösning för att finansiera upprustning och underhåll av bruken. Det statliga anslaget för privata byggnadsminnen och kulturmiljövård som fördelas till länsstyrelserna borde höjas med minst 100 miljoner kronor. Det skulle ge en bättre ekonomisk grund. Förutom upprustning behövs även satsningar på turistnäringen.

Liberalerna vill att Uppsala kommun år 2023 ska ansöka om att bli europeisk kulturhuvudstad år 2029. En sådan ansökan bör arbetas fram i nära samarbete mellan länets alla kommuner och med Region Uppsala. I en kulturhuvudstadsansökan har vi chansen att låta vallonbruken berätta historien om Uppland som historisk smältdegel för kulturer och folkgrupper.

Det är dags att vi höjer vår ambitionsnivå för hur vi bevarar och tillgängliggör det fantastiska kulturarv som vallonbruken utgör.