Bo Gustavsson: "Jag tror på människan"
John Sjögren pratar som en nyfrälst i sin syn på religion. Jag anser att religionen är ett avslutat kapitel i människans historia. Punkt slut. Historien tillhör nu äntligen henne själv. Idén om att människan är skapad till Guds avbild och därför är given sitt värde genom en gudomlig akt är absurd. Det förutsätter tron på en okänd storhet – Gud – som skulle ha gett människan hennes egen okända storhet – människovärdet. Det är en argumentation som känns väldigt mossig idag på 2010-talet. John Sjögren tar till detta cirkelargument när han menar att bara religionen kan garantera människovärdet. Att han för in Jürgen Habermas i sitt resonemang visar bara på blind auktoritetstro. Tänka sig att en ateist gått och blivit frälst! Skulle exemplet Jürgen Habermas kunna generaliseras till lösningen på det sekulära samhällets kris. Existerar över huvudtaget någon kris?
Sjögren nämner modeord som den moderna människans vilsenhet och destruktiva värderelativism utan religionens kramnalle. Ordning och reda ska det vara! Men låt oss lämna de eteriska resonemangen och komma ner på jorden. Människovärdet har med människans rätt till sin eget öde. Det är faktiskt så, John, att vi inte bara skapar oss själv utan även våra gudar. I ett sekulärt samhälle får vi till sist chansen att skapa oss själv och ta över vårt komplexa öde på denna planet. Men än en gång – glöm religionen, glöm Gud, glöm transcendensen.
Verkligheten är här och nu. Verkligheten är katastrofen i Aleppo och världssamfundets oförmåga att agera. Verkligheten är den ökande nationalismen och främlingsfientligheten runt om i Europa och i Sverige. Människovärdet trampas överallt under fötterna. Det är verkligheten. Människovärdet bevisas genom praktiskt handlande, inte genom abstraktioner. Världen är komplex och mörk men det är en värld som tillhör oss och som är vårt ansvar. Låt oss därför praktisera människovärde i våra handlingar. Empati och tolerans är en början.
Jag tror varken på Gud eller Freud. Jag tror på den existentiellt mogna människan som bejakar och förverkligar sitt öde. Dit är vägen lång. Mycket lång. Historien och existensen bortom Gud startar nu. Nuet är den enda värld vi har.
John Sjögren: "En tanke som kan hela vår värld"
Det finns många formuleringar och antydda tankegångar som jag finner problematiska i Bo Gustavssons replik. Men då utrymmet är begränsat nöjer jag mig med att ta upp vad jag upplever som ett slags genomgående ton i texten, nämligen den oroväckande tvärsäkerheten. Man får känslan av att Gustavsson inte bara genomskådat religionen, utan även tillvaron i stort. Religion, en öppenhet för det transcendenta, slår ofta hål på just den typen av tvärsäkerhet. Därför rekommenderar jag Gustavsson, inte bara för tvärsäkerhetens skull utan också för ren kunskapsinhämtning, ett fördjupat studium av detta fascinerande fenomen, lika gammalt som mänskligheten, som kallas religion.
Vad jag dock delar med Gustavsson är oron för vår alltmer splittrade värld. Även jag tror att empati och tolerans är viktiga ingredienser i den helande processen. Ytterst sätter jag dock mitt hopp till något ännu större än både empati och tolerans, nämligen kärlek. Och då menar jag inte någon sentimental känsla, utan en självutgivande akt som sätter den andres bästa framför det egna.
I den religion jag själv bekänner mig till (kristendomen) är en av de centrala tankarna att Gud är kärlek. Alltings upprätthållare och grund, Varats innersta väsen, är alltså självutgivande kärlek. Det är till denna Guds avbild människan skapats. Jag vidhåller att den tanken, som jag dessutom tror är sann, har mycket större chans att hela vår trasiga värld än föreställningen om en mänsklighet utlämnad åt sig själv och de värden hon själv skapar. Om vi verkligen ska ”komma ner på jorden” måste vi vara rotade i något större än oss själva.