Vård och omsorg prioriteras mycket högt av medborgarna. Det är också en av samhällets i särklass största utgiftsposter – nästan 10 procent av Sveriges BNP. Ständigt förbättrade behandlingsmetoder, nya mediciner och ny apparatur driver på kostnadsutvecklingen. Till det ska läggas att vi blir allt fler äldre, och att förväntningarna på sjukvården ökar.
Samtidigt är resurserna begränsade. På sikt riskerar därmed kvaliteten och patientsäkerheten att sjunka. Svensk sjukvårdspolitik måste börja förbereda sig på detta.
I SNS Välfärdsrapport, som presenteras i dag, lämnar vi ett antal förslag som visar hur man med hjälp av ett styrsystem som anlägger en samhällsekonomisk helhetssyn kan få ut mer vård för pengarna, stimulera innovationer och öka livskvaliteten för patienterna.
I dag dominerar det snäva budgetperspektivet – naturligt nog – hos ansvariga politiker och tjänstemän i kommuner och landsting. Det sammanfaller dock tyvärr inte alltid med det mest effektiva resursutnyttjandet i ett större samhällsperspektiv. Helhetssynen glöms allt för ofta bort.
Vid Simrishamns sjukhus i Skåne införde man för några år sedan en ny behandlingsmodell för patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (kol).
Man ökade patienternas tillgång till specialistläkare och specialistsjuksköterska, intensifierade läkemedelsbehandlingen och antalet uppföljande besök. Den direkta följden blev en fördubbling av kostnaderna för läkemedel och öppenvård. Antalet inläggningar på sjukhuset – slutenvården – minskade dock drastiskt tack vare den nya metoden. De totala kostnaderna för vård av kol-patienter sjönk därför med hela 24 procent, pengar som gick att frigöra till annan vård.
Ett annat exempel är de på senare år introducerade depo-preparaten mot schizofreni. I sig en kostnad har deras långverkande effekt gjort att patienterna verkligen tar sin medicin och inte lika ofta återfaller i kostsam slutenvårdsbehandling. Antalet vårddagar har minskat med hela 45 procent för de berörda patienterna.
När nya biologiska läkemedel mot ledgångsreumatism introducerades för drygt tio år sedan på den svenska marknaden – en banbrytande innovation – minskade inte bara behandlingskostnaderna. Patienternas livskvalitet ökade också markan. På sikt ökade även deras möjlighet att återgå till arbetslivet, en nog så viktig ekonomisk faktor i sammanhanget.
Även när nya mediciner, behandlingsmetoder och organisationsmodeller leder till högre kostnader för hela vårdsektorn kan de vara en samhällsekonomisk vinstaffär– om arbetsförmågan hos patienterna ökar, och därmed kostnaden för sjukskrivning och förtidspensionering minskar.
Att anlägga ett ekonomiskt perspektiv på sjukvården står inte i strid med etiska hänsyn. Dels måste prioriteringar alltid göras – i dag görs de ofta utan öppen redovisning. Att inte utnyttja resurserna effektivt gynnar knappast patientgruppen som helhet.
Därför föreslår vi i SNS välfärdsrapport att den statliga myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), som beslutar om läkemedelssubventioner, kompenserar landstingen för deras ökade budgetkostnader i de fall behandlingen bidrar till att minska statens utgifter för sjukfrånvaron.
I de fall TLV:s beslut innebär minskade kostnader för landstingen bör i så fall pengarna gå åt andra hållet, tillbaka till staten. Med detta system skulle beslut och tilldelning av resurser följas åt och landstingen skulle ha skäl att ta hänsyn till de samhällsekonomiska effekterna av sina beslut.
Det finns heller ingen anledning att stanna vid läkemedel. Även effekterna av ny teknik, nya vårdmetoder och ny organisation kan mätas i deras effekt på patienternas livskvalitet och därmed kopplas samman med tilldelningen av ekonomiska resurser.
I dag saknas det i regel starka drivkrafter att ändra invanda metoder. Med en tydlig prissättning och nya utvecklade ersättningsprinciper skulle innovativa vårdföretag i högre grad lockas att specialisera sig och pröva nya modeller. Allt inom ramen för offentlig finansiering och utvärdering.
Ulf Persson
professor Lunds universitet.
Anders Anell
professor Lunds universitet
Arvid Wallgren
forskningsledare SNS
UNT 7/12 2010