Monarkin strider mot demokratiska vÀrden

Det Àr besynnerligt att Jonas Segersam vÀljer att lyfta fram kungen som en ledstjÀrna, skriver Niclas Malmberg i en replik.

LÄt kung Carl XVI Gustaf bli Sveriges sista monark, skriver Niclas Malmberg.

LÄt kung Carl XVI Gustaf bli Sveriges sista monark, skriver Niclas Malmberg.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Replik2023-09-27 16:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

REPLIK

Jonas Segersam (KD) skriver (UNT 15/9) om vikten av symboler för vad som Ă€r rĂ€tt och gott och sant. Jag hĂ„ller helt med om vikten av att ha sĂ„dana ledstjĂ€rnor i samhĂ€llet. Men det Ă€r förvĂ„nande att en kristdemokrat dĂ„ inte pekar pĂ„ Jesus som denna ledstjĂ€rna, utan pĂ„ 
 kungen.

De senaste Ären har det publicerats mycket graverande uppgifter om Carl XVI Gustaf som person. För Republikanska föreningen Àr det dock inte personen som Àr intressant, utan systemet. Och arvsmonarkin som sÄdan rimmar vÀldigt illa med de grundlÀggande vÀrderingar vi annars omhuldar i Sverige i dag.

Ett exempel Àr att barnkonventionen Àr införd i svensk lag, och vi försöker i förskola och skola skapa förutsÀttningar för alla barn att kunna följa sina egna drömmar om yrkesval och sÄ vidare. Men för kungabarnen gÀller inte detta. De tvingas in i roller de inte fÄtt vÀlja. Ja, de fÄr inte ens som vuxna bestÀmma vem de ska gifta sig med. En ordning dÀr förÀldrarna vÀljer och godkÀnner sina barns val av partner brukar benÀmnas hederskultur, och borde fÄ de flesta att studsa till. Vidare Àr likhet inför lagen en grundprincip för ett rÀttssamhÀlle, men kungen Àr immun mot Ätal. DÀremot fÄr kung och tronföljare inte vÀlja religiös inriktning, trots att religionsfrihet gÀller för oss andra i landet.

PĂ„stĂ„endet att monarkin skulle kunna fungera som symbol för vĂ€sterlĂ€ndska vĂ€rderingar faller helt klart platt. Och den tydligaste motstridigheten Ă€r förstĂ„s gentemot demokratibegreppet som sĂ„dant. Minsta lilla förening som vill uppbĂ€ra stöd i Sverige mĂ„ste ha tydlig föreningsdemokrati i sina stadgar, med regler för hur personer vĂ€ljs till förtroendeuppdrag under tidsbegrĂ€nsade perioder. Varje krona i stöd ska sedan kunna redovisas. Men nĂ€r det gĂ€ller kung och hov trĂ€ffas varken av demokratikriterium, insyn eller redovisningsplikt. 

Men, menar vissa, monarkin stÄr för stabilitet. Det Àr dock en instÀllning som vittnar om historisk okunskap. Det finns inget exempel pÄ stabil arvsmonarki. Det arvsmonarkier har gemensamt Àr att de förr eller senare faller. Inbyggd i arvsmonarkin finns ju svagheten att det till sist kommer en kung som Àr direkt olÀmplig. Demokratins styrka framför arvsmonarkin Àr att sÄdana personer kan vÀljas bort i nÀsta val. Men varför vÀnta tills det Àr av nöden tvunget att avskaffa arvsmonarkin?

LÄngt bÀttre Àr att under ordnade former besluta om ett lÄngsiktigt hÄllbart statsskick, inte göra frÄgan personlig, utan tacka kungen för hans insatser och lÄta honom gÄ i pension med kÀnslan att det inte var han som gjorde ett dÄligt jobb, utan systemet som sÄdant som inte Àr för Sverige i tiden.