Extra små studentbostäder har högre hyra än nya hyresrätter, skriver debattören.
REPLIK
Studentbostadsföretagens vd Stina Olén skriver i UNT (10/9-24) att regeringen bör gå vidare med Boverkets nya förslag och lätta på byggkraven.
Vi på Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet (DHR) ser med stor oro på förslaget att lätta på tillgänglighetskraven för studentbostäder. Att minska kraven skulle innebära ett stort steg bakåt för rättigheterna och inkluderingen av personer med funktionsnedsättning.
Tillgänglighet är en grundläggande rättighet enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att undanta vissa bostäder från full tillgänglighet skapar ett A- och B-lag. Vi motsätter oss starkt att tillgänglighet ses som en kostsam börda snarare än en rättighet.
Att, som Olén gör, använda Finland som ett exempel på att lättnader skulle fungera i Sverige är missvisande och ogrundat. Trots förändringar i byggkraven för att möjliggöra billigare byggmetoder, har hyrorna för studentbostäder i Finland förblivit relativt höga. Priserna varierar från cirka 200-450 euro per månad för ett rum i delat boende och upp till 650-700 euro för en enrummare. Den förväntade sänkningen av hyrorna har inte inträffat.
I Eslöv kommun byggdes studentbostäder för några år sedan, men de står nu tomma eftersom de inte längre attraherar studenter. Kommunen planerar nu för dyra ombyggnationer för att kunna använda dessa bostäder i det ordinarie bostadsbeståndet.
I projektet BoKompakt i Lund byggde man med undantag från regelverket extra små studentbostäder. Idag, tio år senare, är hyran för dessa tio kvadratmeter hela 3 056 kronor per månad – nästan dubbelt så mycket per kvadratmeter som för en nybyggd hyresrätt i Lund.
I Skövde kommun uttrycker man också oro för att lättnader i byggkrav kan leda till ett ökat ansvar för kommunen. Dessutom riskerar studenter med funktionsnedsättning att tvingas välja studieort utifrån var de faktiskt kan bo, snarare än utifrån utbildningens kvalitet.
Många studenter med funktionsnedsättning söker inte ens bostäder som de vet inte är tillgängliga. Att använda låga ansökningssiffror som argument för lättnader i byggkraven är vilseledande.
Vi på DHR uppmanar regeringen att behålla nuvarande tillgänglighetskrav och att söka lösningar som förenar ekonomisk hållbarhet med full inkludering. En studentbostadsmarknad som är öppen och tillgänglig för alla, oavsett funktionsförmåga, är inte bara en rättvisefråga – det är en nödvändighet för ett jämlikt samhälle.