Ett halvsekel av försök att utifrån hjälpa fram utveckling i Afrika visar att framgång hänger på de afrikanska länderna själva. Omvärlden kan med fördel investera i Afrika, precis som i andra delar av världen. Inte minst investeringar för att bygga upp inkluderande finansiella strukturer i Afrika är viktiga för att vanliga människor ska kunna skapa sig ett bättre liv. Afrika behöver helt enkelt banker för alla.
Säg Afrika och många tänker på krig, svält och fattigdom. Andra vänder sig mot den bilden och pekar på det framgångsrika och fantastiska Afrika. Men det stannar ofta vid att hela kontinenten reduceras till en projiceringsyta för olika drömmar – eller mardrömmar.
Om man vill förstå sig på de afrikanska länderna gäller det att inte blunda för kontrasterna. De väpnade konflikterna har minskat, men alltjämt förskräcker spåren. Många viktiga steg har tagits i demokratisk riktning, men bara 63 procent av människorna söder om Sahara lever i fria eller delvis fria länder, enligt Freedom House. Färska siffror från Världsbanken visar att fattigdomen minskar också söder om Sahara och The Economist skriver om en framväxande afrikansk medelklass. Men nästan varannan människa i regionen är extremt fattig. Trots att tillväxten i många länder är imponerande är skillnaderna i livschanser enorma.
Vi som samarbetar inom Mikrofinanshuset här i Uppsala är skeptiska till möjligheterna att utifrån förändra samhällen. Vi menar att det är afrikaner själva som kan utveckla sina samhällen. Därför bygger vi banker för alla, genom att investera tillsammans med afrikanska bankentreprenörer. Det unika med dem är att de erbjuder småskaliga finansiella tjänster också till de vanligaste människorna söder om Sahara – de som är fattiga.
Investeringar i banker för alla är viktiga, eftersom det finns en tydlig överlappning mellan att vara fattig och vara försatt i finansiellt utanförskap. Söder om Sahara saknar 88 procent av alla vuxna tillgång till formella finansiella institutioner, enligt Mix och CGAP. Men fattiga har precis som alla andra behov av att låna och spara.
Utan tillgång till krediter från seriösa aktörer blir fattiga hänvisade till lånehajar eller familj och vänner. De som inte kan spara i tryggt förvar hos seriösa aktörer blir hänvisade till att gömma pengarna i madrassen. Så försitts möjligheter att kanalisera kapital från dem som behöver förvara det säkert just nu till dem som behöver det just nu för att jobba sig ur fattigdom.
Det är lätt att dra den felaktiga slutsatsen att bara för att det finns en efterfrågan så finns där banker för alla. Men vanliga banker i Afrika har ansett det vara för kostsamt att tillgodose vanliga människors behov och i stället vänt sig till de få välbemedlade.
Det som bankentreprenörerna vilka tillhandahåller småskaliga finansiella tjänster visar – mikrofinans på affärsmässiga grunder – är att vanliga människor visst är bra kunder. Det går att anpassa tjänsterna till deras förutsättningar. Men för att expandera behöver de här bankentreprenörerna investeringskapital som ofta saknas i regionen.
Någon kanske frågar sig om fattiga verkligen behöver finansiella tjänster. Svaret är ja. Det är de som verkligen behöver dem. Att leva på en dollar om dagen, eller två, betyder inte att man har det i handen varje dag. Inkomsterna är oftast oregelbundna och osäkra. Men genom att kombinera sparande och lån kan människor parera svårigheter i vardagen och planera för framtiden. Det fina med tillgång till småskaliga finansiella tjänster är att de frigör den skaparkraft som människor redan har, men inte kunnat dra nytta av på grund av utanförskapet.
Att investera för att bygga banker för alla handlar inte bara om pengar. I Afrika söder om Sahara finns världens största informella sektor. En relation till bankerna för alla blir för många den första riktiga kontakten med den formella sektorn. Plötsligt blir de en del av något större och kan börja ställa krav på att bli behandlade som medborgare. Det förändrar maktrelationer underifrån. Därför handlar inkluderande finansiella strukturer ytterst om människovärde.
Lars-Olof Hellgren
grundare av Mikrofinanshuset
UNT 22/3 2012