40 våldtagna kvinnor om dagen, alarmerande svält, sexslaveri, könsstympning, etnisk rensning och massakrer på tio tusentals civila. Allt detta sker i detta nu. Men i Afrika.
Under denna dramatiska sommar när stora delar av Mellanöstern brinner och ett alltmer militärt aggressivt Ryssland hotar Ukraina har konflikterna på den afrikanska kontinenten sorgligt nog helt hamnat i skymundan.
Detta år har vi i Europa talat mycket om första världskrigets utbrott för 100 år sedan. Tyvärr är sommaren 2014 inte mindre blodig än för ett sekel sedan. Tragiskt nog har vi sett nya konflikter uppstå och flera tidigare oroshärdar blossa upp till nya våldsamheter. Vi har alla med oro följt den mardrömslika utvecklingen i Syrien, Ukraina, Gaza, Irak, Libyen och Afghanistan. Kombinationen av krig, konflikter, diktatur, religiös fundamentalism, länder i sönderfall, militanta islamistiska grupper på frammarsch gör världen farligare än på mycket länge.
Men den berömda CNN-effekten bidrar tyvärr till att världen inte orkar fokusera på mer än en eller två oroshärdar åt gången. Därför har konflikterna i Afrika nästan glömts bort. Detta innebär dock inte att lidandet upphört – bara att det hamnat i medieskugga.
I Sydsudan är behoven av internationell hjälp enorma. Nästan 4 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp, mer än 10 000 beräknas ha omkommit och 1,5 miljoner är internflyktingar i sitt eget land under de mest fruktansvärda förhållanden. Det handlar inte bara om statistik utan om enskilda människor, mammor, barn, mormödrar och pappor som bevittnat massakrer av sina familjemedlemmar och tvingats fly i sitt eget land, många för andra eller tredje gången i sitt liv. Konflikten i Sudan och det dåvarande Södra Sudan, som kallats för Afrikas längst pågående inbördeskrig. Sedan Sydsudans självständighet har det i stället övergått till inbördeskrig i de respektive länderna.
I grannlandet Centralafrikanska republiken är situationen inte mycket bättre med en halv miljon internflyktingar, flera hundratusen flyktingar i grannländerna, och enligt Amnesty har en etnisk rensning lett till att den muslimska befolkningen nästan helt flytt från huvudstaden. Ohyggliga massakrer begås mot civilbefolkningen varje dag. Små barn lynchas för att de tillhör en annan etnisk grupp.
Söderut ligger Demokratiska republiken Kongo som härjas av världens dödligaste konflikt sedan andra världskriget. Över fem miljoner döda sedan 1990-talet och fler än två miljoner internflyktingar. I provinsen Södra Kivu, i östra Kongo våldtas i snitt 40 kvinnor om dagen och av dessa är 13 procent under 14 år. Många dör av skadorna eller smittas med HIV. Kidnappningar, sexslaveri och gruppvåldtäkter hör till vardagen.
Listan på konflikter kan göras mycket längre än så med Darfur i Sudan som fortfarande är ett blödande sår, den islamistiska terrorsekten Boko Harams framfart i Nigeria med bombattacker och kidnappade flickor och oroligheterna i Somalia.
Inför valet 2010 frågade sedvanligt SCB de svenska väljarna vilka politiska frågor som de tyckte var de allra viktigaste. Utrikesfrågorna kom först på sjuttonde plats. Endast 1 procent satte dem främsta rummet. Vi hoppas innerligt att det blir ändring på detta denna gången.
Det handlar om världen i valet eller snarare valet för världen. För oss i Folkpartiet är inte utrikespolitiken ett engagemang som följer konjunkturen eller den riktning dit CNN:s kameror för tillfället riktas. Liberalismen är nämligen en ideologi som aldrig stannat vid nationsgränsen. Det gäller också den afrikanska kontinenten.
Maria Weimer , riksdagskandidat (FP) Uppsala
Birgitta Ohlsson , EU-minister (FP)