Akademiska sjukhusets sparkrav blir allt mer orealistiskt. Prognosen ligger i dag på minus 202 miljoner kronor, 102 miljoner under det tillåtna underskottet för 2012. För att klara ett nollresultat 2013 behöver sjukhuset spara dryga 400 miljoner. Det kan bara ske genom en kraftig reducering av personalen vilket å andra sidan gör det allt svårare att klara vårdbehoven och vårdgarantin. Sjukhuset måste samtidigt vara en attraktiv arbetsgivare och kunna både behålla och rekrytera personal med tanke på kommande pensionsavgångar.
Ekvationen går inte ihop och nu behöver Akademiska sjukhuset politiskt och ekonomiskt stöd där vårdbehovet måste stå i centrum.
Trots att Akademiska i dagsläget levererar mer vård än vad Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställt (och betalar för) ligger sjukhuset långt ifrån att klara vårdgarantin och därmed korta köerna.
Den borgerliga majoriteten har försökt korta köerna genom engångsinsatser där man köpt ett antal operationer av den egna verksamheten och privata vårdgivare. Det är ingen lösning för Akademiska där den utökade beställningen oftast genomförts med personal på dyr övertid. Uppdraget att klara vårdgarantin men framför allt den så kallade kömiljarden, riskerar också att få undanträngningseffekter, till exempel att återbesök prioriteras bort eller glesas ut.
Visst går det att mer rationellt använda operationssalarna, mottagningar, att se över patientflödena och hålla köerna aktuella. Samtidigt ökar länets befolkning och allt fler blir äldre och vi ser också nu en ökning av inkomna remisser. Nya rön och erfarenheter öppnar för nya behandlingar och nya läkemedel. De senare blir allt dyrare när de introduceras och måste vägas mot andra vårdbehov. Det blir inte trovärdigt att i det läget säga att vi ska minska personalkostnaderna motsvarande ca 400 heltidsanställningar och samtidigt leva upp till vårdgaranti och vårdbehov.
Landstinget står inför stora personalavgångar. Förutom den vanliga omsättningen på personal, som ligger relativt högt, tillkommer nu en ökning av pensionsavgångar. Det kommer att bli en mycket hårt konkurrens om personal i landet.
Akademiska sjukhuset behöver alltså både behålla personal och rekrytera ny personal. Det krävs en god arbetsmiljö med stimulerande arbetsuppgifter för att bli en attraktiv arbetsgivare. I dag känner många ett missmod med ständiga besparingar, pressade arbetstider och liten påverkansmöjlighet. Allt för många väljer att gå ner i arbetstid för att orka jobba. Med fortsatta personalbesparingar riskerar Akademiska sjukhuset och landstinget ett dåligt rykte som arbetsgivare och därmed svårigheter att nyrekrytera.
Det finns möjlighet till rationaliseringar, det vill säga att göra saker mer effektivt. Vänsterpartiet ställde upp på att sjukhuset skulle minska kostnaderna med 300 miljoner under tre år under förutsättning att vårdbehoven tillgodosågs och att personalen inte skulle minska. Nu är situationen annorlunda.
Sjukhuset har inte fått full ersättning för alla kostnader och tvingats betala tillbaka pengar för att de inte klarat orealistiska mål. Vänsterpartiet har i de senaste budgetalternativen föreslagit en successiv ökning av de ekonomiska ramarna för att kunna ge mer vård och därmed klara vårdbehoven. Det finns i dag inte heller några ekonomiska morötter för sjukhuset. Trots att man klarar mer än vad som beställts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, får man ingen ersättning för de merkostnader som uppkommer.
Den tidigare modellen med en rörlig ersättning över beställning har borgarna tagit bort. Inte heller får man ta del av eventuella pengar från den så kallade ”kömiljarden” om man bidrar till att målen uppnås. Det enda som upplevs från personalens sida är ständiga besparingar med färre händer och fler arbetsuppgifter.
Nu behövs nya tag för politiskt och ekonomiskt stöd. Akademiska sjukhuset behöver en mer realistisk budget, mer realistiska mål, ekonomiska ”morötter” och en fokusering på vårdbehoven.
Sören Bergqvist
landstingsråd (V)
UNT 25/9 2012