All fisk är inte nyttig

Det vore fel att inte informera allmänheten så sakligt man kan om tänkbara risker med vissa livsmedel, skriver Per-Ola Darnerud, Emma Halldin Ankarberg och Sanna Lignell.

Uppsala2012-10-24 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik. I UNT 19/10 efterlyser Magnus Karlsson och Mikael Malmaeus en värdering av risker och nytta med fet fisk från Östersjön. Just en sådan risk-nyttovärdering gjorde vi 2008. I den vägdes nyttan med omega-3-fett, D-vitamin, jod och selen som finns i fet fisk mot riskerna med olika miljögifter.

Slutsatsen blev att för barn och kvinnor i barnafödande ålder var det tydligt att riskerna översteg nyttan. För foster och små barn kan dioxiner påverka den mentala utvecklingen, immunförsvaret och leda till reproduktionsstörningar. Eftersom de här ämnena lagras i kroppen under lång tid är det viktigt att utsättas för så lite dioxin som möjligt under uppväxten, tills man har fött sina barn.

Men för män och kvinnor som har passerat barnafödande ålder är nyttan större än riskerna, så länge man äter sådan fisk högst en gång per vecka. De nyttiga ämnena kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdom och det väger upp den ökade risken för cancer som långvarig exponering av dioxiner innebär.

För att skydda barn mot dioxiner blev Livsmedelsverkets slutsats att barn och kvinnor i barnafödande ålder inte bör äta fet fisk från Östersjön oftare än två-tre gånger per år. När Sveriges undantag från dioxingränsvärdet omförhandlades 2011 gjorde vi en ny risk-nyttovärdering och kom fram till samma slutsats.

Dioxiner finns även i andra livsmedel, men halterna i fet fisk från Östersjön är betydligt högre. Eftersom vi regelbundet mäter dioxinhalten i bröstmjölk ser vi att kvinnor som äter Östersjöfisk har högre halter än kvinnor som inte äter sådan fisk. Med våra råd försöker vi sänka denna halt.

De nyttiga ämnen som finns i fet fisk kan de ändå få i sig, framför allt från den numera så vanliga odlade laxen och från sill.

Det är svårt att informera om risker utan att det uppfattas som larm. Vi håller med om att det är olyckligt när medierapporteringen slår över och skrämmer i onödan. Men att vi som myndighet skulle låta bli att informera utsatta grupper om potentiella risker med vissa livsmedel vore fel.

Per Ola Darnerud

docent i toxikologi

Emma Halldin Ankarberg

fil dr i ekotoxikologi

Sanna Lignell

 fil mag i ekotoxikologi

Alla tre arbetar på Livsmedelsverket

UNT 24/10 2012

Läs mer om