REPLIK. Landstingsrådet Lena Lundberg har presenterat ett förslag (UNT 18/11) om rekryteringsarbete i syfte att underlätta för personer med funktionshinder att få anställning hos landstinget. När jag började läsa artikeln trodde jag att rubriken Att förtjäna anställning var felaktig – här fanns ju ett glödande rättighetsperspektiv utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning! Men när jag kom över till förslagen insåg jag att rubriken var helt adekvat. Alla förslag utom det om praktikplatser och sommarjobb handlar just om att förtjäna anställning, det vill säga vara tillräckligt kompetent, inte allas rätt till arbete.
Talet om att mångfald ger mervärde har föga att göra med FN-konventionen, den föreskriver inklusion. Det mervärde Lundberg tar upp är för landstingets skull, inte för de funktionshindrade.
Hon nämner själv ökat nytänkande, kreativitet och lönsamhet. Jag ser till och med en risk att sådan rekrytering kan närma sig välgörenhet, att de ansvariga i landstinget slår sig för bröstet och säger: ”Se så bra och snälla vi är.” Då är personen med funktionshinder inte främst en medborgare med rättigheter som alla andra utan en galjonsfigur att lyfta fram vid lämpliga tillfällen.
Landstinget ska nu se över hur man kan säkerställa en kompetensbaserad rekrytering där även funktionshindrade är att räkna med. Det var då sannerligen på tiden! I Sverige har vi haft en diskrimineringslagstiftning på arbetslivsområdet sedan slutet av 1990-talet med just denna innebörd. Det är ett sent uppvaknande att äntligen inse att lag ska följas och inte uttryck för en särskilt hög ambitionsnivå. Det gäller också förslaget att man ska se över tillgängligheten i sina lokaler och arbetsplatser. Denna borde i dagsläget vara självklar.
Många med lägre kompetens såsom de med lindrig utvecklingsstörning vill också ha ett lönearbete. När det talas om samarbetspartner vid rekryteringen – är det en head hunter eller andra offentliga instanser som hjälps åt att skapa anställning för dessa medborgare, exempelvis med hjälp av personligt stöd i arbetet och delad offentlig finansiering?
Barbro Lewin
funktionshinderforskare Uppsala universitet
UNT 25/11 2011