Terroristen Anders Behring Breivik och demokratiprofessorn Ian Buruma har besvarat den enda frĂ„ga jag som europeisk medborgare egentligen behöver stĂ€lla till antijihadister och populister, samt â framför allt â till mig sjĂ€lv.
Anti-jihadister tror att medier och politiker förvandlar Europa till ett rike styrt av sharia: Eurabien. Populistledare, med hollÀndaren Geert Wilders i spetsen, har passat in Eurabien-teorin i en mera omfattande ideologisk berÀttelse om det rena och starka folket. Riksdagsmannen Kent Ekeroth hör till den kretsen. Dess företrÀdare brukar felaktigt pÄstÄ att de Àr ensamma om att tala klarsprÄk.
Populisternas sjĂ€lvbeskrivning som folkets frisprĂ„kiga företrĂ€dare vinner gehör nĂ€r politiska partier överlevt medborgarrörelserna de föddes ur. MĂ€nniskor kĂ€nner distans till âden politiska klassenâ, som tillsammans med EU och globaliseringen framstĂ„r som ett enormt okontrollerbart nĂ€tverk.
Jag fick en liknande tanke nĂ€r vi forcerat muren och jag befann mig i ett tomt Ăstberlin. Vi hade deltagit i den sista revolutionen, slog det mig. Vem kunde stĂ„ upp mot en global opersonlig makt utan galjonsfigurer och synliga grĂ€nser?
Francis Fukuyama gladdes Ät en lika naiv idé. Han satte sig att skriva slutet pÄ historien som ideologisk kamp, i boken The End of History and the Last Man. Det var nog dÄ, vid 1989, som fröet sÄddes till slutet pÄ efterkrigstidens Europaprojekt, de ungefÀr 60 Är Financial Times-redaktören Philip Stephens kallar ett mellanspel.
PÄ 1990-talet kom mycket riktigt den första populistiska vÄgen i VÀst, en krusning pÄ ytan i jÀmförelse med det som ser ut att kunna bli en flodvÄg. MÀnniskors reaktioner mot att betraktas som en flexibel humanresurs avskuren frÄn familj, traditioner och hembygd har flutit samman med misstÀnksamhet mot islam.
PÄ den vÄgen, samt pÄ motstÄndet mot islamism och vÀnsterextremism, rider Geert Wilders och hans likasinnade. De talar klarsprÄk pÄ en enda punkt: Med brutal tydlighet berÀttar de att de vill att folk ska gÄ frÄn kritik till skrÀck och hat.
De europeiska folken sĂ€gs vara hotade till livet av multikulturalister och globalister som tillĂ„ter âislamiseringenâ. Muslimsk invandring och reproduktion leder, pĂ„stĂ„s det, till ekonomisk ruin, den europeiska kulturens utplĂ„ning och ödelĂ€ggelsen av âde inföddasâ etniska hemvister.
Man försöker att placera âfolkenâ i samma position som nazisternas offer och talar i termer av rasism - âsvenskfientlighetâ - och ett nĂ€ra förestĂ„ende eller lĂ„ngsamt pĂ„gĂ„ende folkmord. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kommer man runt det hinder av âAldrig mera!â som europĂ©er efter andra vĂ€rldskriget försökte placera i vĂ€gen för idĂ©n att en folkgrupp utgör ett existentiellt hot.
Mediala och politiska eliter, som anses var i fĂ€rd med att göra sig skyldiga till folkmord pĂ„ âeuropĂ©ernaâ, kan inte betraktas som nĂ„got bĂ€ttre Ă€n folkförrĂ€dare. Termen anvĂ€nds sĂ€llan öppet. Wilders kallar i stĂ€llet meningsmotstĂ„ndare för âislamkramarna i arabpartietâ och dylikt â nu, efter dĂ„den i Norge.
I det retoriska efterspelet som följt pÄ Breiviks attentat tydliggörs ocksÄ det ömsesidigt förstÀrkande samspelet mellan extremismer. FrÄn extremt vÀnsterhÄll försöker man att knyta Breivik och VÀsteuropas populister till Israel och sionism, vilket fördjupar det antisionistiska hatet. Islamister, som kan betraktas som den sÄ kallade muslimska vÀrldens motsvarighet till vÀsts kulturrasistiska antijihadister och populister, riktar ocksÄ de udden mot judiska israeler och andra som de betraktar som sionister, men Àven mot judarna i alllmÀnhet. Nynazister delar uppfattningen att judarna ligger bakom dem som har Äsikter liknande Breiviks.
Verklighetens israeliska samhÀlle brottas med samma populistiska och antijihadistiska idéer som USA och europeiska lÀnder. Av Breiviks manifest framgÄr dessutom att han anser att det finns en högre andel förrÀdare bland judar Àn bland andra och han krÀver att Europas judar kollektivt bevisar sin lojalitet. Liknande tongÄngar har hörts frÄn populistiskt hÄll.
Vi som befinner oss nÄgonstans i vad man kan kalla den abrahamitiska kultursfÀren har att navigera genom en mera komplicerad rasistisk och kulturrasistisk verklighet Àn den som rÄdde decennierna kring sekelskiftet 1900. Vi befinner oss mitt i en dynamik dÀr rasimerna vÀxer i opposition mot varandra, vilket populister inte Àr sena att utnyttja.
MĂ„let, idealsamhĂ€llet, beskriver antijihadister och VĂ€steuropas populister inte lika utförligt som krislĂ€get. Anti-jihad-utopin utmĂ„las med Kent Ekeroths ord som âett Europa fritt frĂ„n islam, islamiseringâ. Av det lilla populisterna berĂ€ttat om sin utopi framgĂ„r att folkkroppen dessutom âbefriatsâ frĂ„n âprovocerandeâ kultur, feminisering, mentala handikapp och annat som anses försvaga den â mĂ„nga av oss Ă€r utsorterade.
Om vĂ€gen frĂ„n kris till utopi talas det tyst. Wilders nĂ€mner visserligen âtotalt krigâ, men hur det ska föras fĂ„r folket inte veta. DĂ€rför Ă€r den uppenbara frĂ„gan: Vad tĂ€nker ni göra för att rĂ€dda livet pĂ„ de europeiska folken om ni fĂ„r makten via fria val och vad tĂ€nker ni göra om ni inte lyckas vĂ€cka folken innan det Ă€r för sent?
Ian Buruma finner samma svar som jag gjorde nÀr jag lÀste terroristens manifest: Breiviks tolkning av Wilders och andras propaganda Àr mera rationell Àn förestÀllningen att man kan undanröja ett akut hot mot folkets fysiska överlevnad med ord som enda vapen.
Den lika sjĂ€lvklara frĂ„gan till mig sjĂ€lv blir dĂ„: Ăr jag, Ă€ven om jag inte Ă€r förtjust i islam, politisk korrekthet och multikulturalism, verkligen beredd att göra det som krĂ€vs för att rensa Europa och kan jag stĂ„ emot extremistisk propaganda frĂ„n endera hĂ„llet Ă€ven under svĂ„ra yttre omstĂ€ndigheter som ekonomisk depression och intensifierad terrorism? Jag tror att det Ă€r den viktigaste frĂ„gan. Politiker kan alltid slingra sig, men de kan aldrig komma lĂ„ngt utan de mĂ„ngas passiva eller aktiva medverkan.
Anna Ekström
frilansskribent
UNT 23/8 2011