Sverige som en gång i tiden har beskrivits som en av världens mest jämställds länder har nu tappat tempot. Vi kan inte längre leva på gamla meriter som bra föräldraförsäkring, hög andel kvinnor på arbetsmarknaden och en stark jämställdhetslag. Andra länder har hunnit i kapp och Sverige intar inte längre täten.
Den borgerliga regeringen må tycka att de satsat kraft och resurser på jämställdheten, men utan konkreta politiska målsättningar sker inga stora förändringar. Avsaknaden av politisk vilja i kombination av kortsiktiga lösningar har lett till att Sverige tappat tempot. Jämställdhetsarbetet handlar inte om enskilda insatser utan om en helhet.
Förutsättningarna för ett jämlikt och jämställt samhälle grundläggs i utbildningssystemet och syns bäst på arbetsmarknaden. Enligt arbetsförmedlingen ligger arbetslösheten just nu på rekordnivåer samtidigt som det är brist på arbetskraft. Förklaringen ligger i att de arbetslösas kunskap ej matchar de lediga arbetena. Arbetsförmedlingen fastslår därför att det rådande problemet måste mötas med kunskap. Kunskapslyft kan endast ske genom satsningar och inte nedskärningar på utbildningsområdet som den borgerliga regeringen gjort.
Fastän den borgerliga regeringen skurit ner på Komvux och högre utbildning ser kvinnornas situation fortfarande bra ut i jämförelse med männens, både bland inrikes- och utrikes födda. Var tredje kvinna och var fjärde man i åldern 25–34 år har minst treårig eftergymnasial utbildning. Under den senaste 20-årsperioden har andelen kvinnor bland personer med doktorsexamen ökat från 27 till 50 procent. Det är bra men vi får då inte luta oss tillbaka, utan alltid fortsätta vår strävan till att nå ännu högre resultat.
Dessvärre ser situationen ut på ett annat sätt i arbetslivet. Fastän kvinnors generellt sätt höga utbildning motsvarar lönerna fortfarande 85,7 procent av mäns löner. Utifrån antal arbetade timmar tjänar kvinnor 19 100 kronor per månad medan män tjänar 26 700 kronor per månad. Skillnaden är 91 200 per år. På tio år blir det tillräckligt med pengar för att köpa ett hus till exempel i utkanten av Uppsala.
Effekten av den borgerliga regeringens politik har endast lett till större löneskillnader mellan kvinnor och män. Därför är det dags att återinföra kravet på årliga lönekartläggningar, som regeringen tog bort, för att möjliggöra en god insyn i hur skillnaderna verkligen ser ut från år till år.
Arbetet med ett jämställt Sverige i allmänhet och arbetsmarknad i synnerhet måste ske 365 dagar om året, men det blir än viktigare när nu 8 mars är här, den internationella kvinnodagen. Socialdemokraterna har många konkreta förslag på hur kvinnornas ställning på arbetsmarknaden ska stärkas.
Mer än var tredje kvinna arbetar deltid. Här i Uppsala län går det 2,4 deltidsarbetslösa kvinnor på en man. Det utbredda deltidsarbetet gör att många kvinnor inte kan försörja sig på sin lön, vilket påverkar deras familjer men också Sveriges ekonomiska utveckling. Ett exempel är den så kallade barnfattigdomen som egentligen handlar om mödrars möjlighet att försörja sig och sina barn på sitt arbete.
På arbetsmarknaden står många kvinnor ständigt stand by och väntar på att bli inringda. Kvinnor har i högre grad än män tidsbegränsade anställningar i stället för fasta jobb. Hälften av alla kvinnor mellan 16-24 år har en tidsbegränsad anställning men visstidsanställningarna är långt från ett ungdomsproblem. Fackförbundet Kommunal visar att medelåldern för en visstidsanställd inom kommuner och landsting är 35 år. Därför är det rimligt att två års visstidsanställning automatiskt ska leda till en fast anställning som vi föreslår. Jämställdhet mellan kvinnor och män kan och får inte reduceras till jobbskatteavdrag eller vårdnadsbidrag.
Vi tar jämställdheten på allvar och är beredda att använda politiken för att förändra Sverige genom offensiva politiska förslag som kan skapa ett Sverige där kvinnor har hela lönen och halva makten.
Agneta Gille
riksdagsledamot (S), ordförande Socialdemokraterna i Uppsala län
UNT 8/3 2012