Regeringens idé att centralt inrätta en ettårig gymnasieskola utan teoretiska ämnen är inte den effektivaste åtgärden för att bryta ungdomars avhopp från skolan på grund av att de har tappat studielusten och har dåliga studieresultat. Problemet är mer komplicerat än så.
Verkligheten är den att lösningar måste anpassas på ett flexibelt och individualiserat sätt till de speciella förutsättningar och villkor som gäller dessa ungdomar. Grundproblemet är att de befinner sig i en ond cirkel.
Det är en lång rad samverkande faktorer som påverkar varandra i negativ riktning. De som hoppat av skolan hamnar i en allt svårare livssituation och livet blir i allt mindre grad meningsfullt, begripligt och hanterbart. Framtidstro, självförtroende och motivation går förlorat.
Även om avhoppade ungdomar får ett arbete tjänar de mindre, har låg anställningstrygghet och är oftare beroende av socialbidrag. Deras oavslutade eller låga utbildning medför kostnader för dem i form av dåliga kvalifikationer, större risk för arbetslöshet, lägre lön under hela arbetslivet, lägre pension, sämre hälsa och mindre deltagande i det livslånga lärandet. Exkluderingen av ungdomar medför inte bara stort mänskligt lidande, utan även stora kostnader i välfärdssystemen. Detta håller inte i en globaliserad kunskapsekonomi.
Nyckeln till ungdomars inkludering är att skapa den goda cirkeln genom att implementera lokalt anpassade Andra Chansen-Program (ACP) inom ramen för gymnasieskolan. Rätt utformade och genomförda kan de kompensera ungdomarna för tidigare misslyckad skolgång.
Vi vet från en rad experimentella försöksverksamheter att ACP kan fungera som ett momentum att fullfölja studierna för ända upp till 75 procent av ungdomarna. Inledningsvis bör ACP införas på de 50 gymnasieskolor som har störst andel avhopp.
ACP skiljer sig från den ordinarie skolan både vad gäller organisation och metoder. De kännetecknas av små elevgrupper, anpassade lärmiljöer, validering av tidigare lärande, individuell planering och stöd, empowerment, innovativa och integrerade arbetsmetoder (IAM), mångprofessionella samarbetsteam, samverkan genom så kallade IPOP (ideellt, privat, offentligt partnerskap), individuella spår till meriterande kompetensutveckling och ökad anställbarhet, utveckling av egna personliga nätverk, vid behov förstärkning av språkkunskaperna och inte minst kontinuerlig återkoppling på den kunskapsmässiga, sociala och personliga utvecklingen i förhållande till de egna målen.
Genom rätt utformade och lokalt tillämpade ACP återfår ungdomar gradvis sitt självförtroende, sin motivation och framtidstro, kommer i kapp med inlärandet och kan ta sig tillbaka till gymnasieskolan, påbörja vuxenutbildning eller folkhögskola, men även få fotfäste på arbetsmarknaden.
Beroende på situation och motivation kan det ta från 3 månader till ett år. ACP måste kontinuerligt utvärderas med avseende på kvalitet, kostnadseffektivitet och nationell benchmarking.
ACP har redan prövats i en rad länder inom EU. I Sverige har sedan 2009 ett program för Andra chansen pågått i Uppsala, för att ta ett exempel. Resultaten därifrån är enastående.
Av de 178 ungdomar som deltog gick 68 procent till studier och arbete. 3 av 4 ungdomar valde studier framför arbete. Mer än var fjärde ungdom nådde MVG eller VG i matematik, svenska och engelska. Den samhällsekonomiska investeringen från kommunen och Europeiska socialfonden uppgick till 45 000 kronor per år och deltagare och gav en samhällsekonomisk vinst på 240 miljoner kronor och hög avkastning. För varje satsad miljon var återbäringen 13,9 miljoner kronor!
Leif Drambo
Följeforskare och författare till rapporten Ungdomars andra chans (2012)
UNT 30/9 2012