En svensk riksdagsledamot står först bland undertecknarna av ett öppet brev som ett tjugotal EU-parlamentariker i våras skickade till Georgiens premiärminister Ivanisjvili. Situationen i Georgien tilldrar sig omvärldens intresse, inte minst sedan landet råkade i krig med Ryssland för några år sedan. Innan vi går in på brevets innehåll, låt oss rekapitulera den senaste händelseutvecklingen i landet.
Parlamentsvalet i Georgien den 1 oktober i fjol blev ett svidande nederlag för det styrande partiet Nationella Rörelsen, som leds av president Micheil Saakasjvili. Hans parti lyckades endast erövra 65 av parlamentets 150 platser, medan utmanaren Bidzina Ivanisjvilis Georgiska Dröm fick 85. Av dessa 65 ledamöter har 11 redan lämnat Nationella Rörelsen för att i stället ansluta sig till eller samarbeta med Georgiska Drömmen.
Saakasjvilis regim hade förvisso åstadkommit imponerande resultat på många områden (mindre byråkrati och korruption, utbyggd infrastruktur med mera), men avigsidorna var tydliga. En majoritet av den georgiska befolkningen reagerade mot missförhållanden:
- den höga arbetslösheten och utbredda fattigdomen, som allt tal om framgångsrika reformer inte lyckades råda bot på: att vara försökskaniner för ett marknadsfundamentalistiskt, libertarianskt experiment blev i längden outhärdligt
- inskränkningarna i yttrandefriheten, maktmissbruket och den bristande respekten för mänskliga rättigheter (regimen var intresserad av modernisering, inte av demokrati)
- de hårdföra exproprieringarna av privat egendom och kontrollen av näringslivet
- den förödmjukande ungdomskulten och föraktet för en generation med erfarenhet och mognad
- den äventyrliga politiken gentemot Abchazien och Sydossetien som resulterade i det förlorade kriget mot Ryssland.
Tack vare sin seger i parlamentsvalet har Ivanisjvili befriat Georgien från Saakasjviliregimens välde och mången georgier har dragit en lättnadens suck. Men Saakasjvili själv sitter kvar som president till oktober i år, då presidentval skall hållas. Dessutom kontrollerar Nationella Rörelsen flertalet av de lokala förvaltningarna, både i huvudstaden och ute i landet, och flera centrala myndigheter samt domstolsväsendet och en stor del av massmedierna. Georgien har därför börjat uppleva en besvärlig cohabitation (franskt uttryck för samboförhållande, syftande på ett styre med president och premiärminister ur olika politiska läger).
Med företrädare för den Georgiska Drömmen vid makten kommer georgisk politik av allt att döma att präglas mer av pragmatism och mindre av ideologi och demagogi, mer av eftertänksamhet och mindre av adrenalin. Tonläget i förhållande till Ryssland och till utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien har sänkts åtskilligt till förmån för mer samarbetsvilja och mindre provokation och konfrontation.
Medan Nationella Rörelsens företrädare i allmänhet är präglade av amerikanskt tänkande och hyser misstro mot EU, som de anser vara alltför socialistiskt och styrt av regleringar, har Ivanisjvili och flera av hans medarbetare en europeisk framtoning. De har också ett helt annat engagemang för mänskliga rättigheter. Att Ivanisjvili skulle vara rysk lakej bara för att han på 1990-talet bodde i Ryssland och tjänade ihop sin stora förmögenhet där, var det få i Georgien som trodde på, trots Nationella Rörelsens intensiva propaganda av den innebörden. Den propagandan gick inte hem, vilket valresultatet vittnade om.
Regeringsskiftet försiggick förvånansvärt lugnt. Det blev en historisk händelse: för första gången ägde ett maktskifte i Georgien rum utan inbördeskrig eller revolution genom att makthavarna erkände sig besegrade efter ett demokratiskt val.
Men någon fridfull cohabitation har det inte blivit. Särskilt spänt har förhållandet mellan de bägge lägren blivit sedan den nya ledningen börjat arrestera vissa tidigare ministrar och högre tjänstemän i den förra administrationen, varav vissa redan hunnit fly till utlandet.
Företrädare för Nationella Rörelsen, med stöd av lobbyister i Väst, anklagar nu den nya regeringen för hämndbegär, selektiv rättsskipning och häxjakt. Men den allmänna opinionen i Georgien kräver att rättvisa skipas. De som varit ansvariga för att Georgien under Saakasjvili endast räknats som en blandregim mellan ofullständig demokrati och auktoritär regim av till exempel Economist Intelligence Unit måste nu ställas till svars, anser man. De processer som nu inletts rör uppenbara brott och är rättsligt motiverade.
Det återstår att se vem som kommer att dra längsta strået i maktkampen. För närvarande ser Georgiska Drömmen ut att ha överhanden. Enligt en nyligen publicerad opinionsundersökning angav 60 procent av de tillfrågade att de sympatiserade med Georgiska Drömmen medan endast 10 procent uppgav sig hålla på Nationella Rörelsen.
Georgiens nya regering har inte endast de forna makthavarna att bekämpa. Den måste också hantera deras anhängare i Väst, bland dem de EU-parlamentariker som i sitt brev härförleden kritiserade den georgiska regeringen för att fjärma sig från Europa och dess demokratiska ideal.
Brevet väckte stor uppståndelse i Georgien och besvarades i bestämda ordalag av såväl premiärministern som talmannen. Intressant i sammanhanget är att dessa fick eldunderstöd av den schweiziske ambassadören i Tbilisi som i ett långt öppet brev till Ivanisjvili betecknade EU-parlamentarikerna som vilseledda och deras anklagelser som partiska och ytliga, påminnande om gamla sovjetiska propagandametoder och utan kontakt med den politiska verkligheten i Georgien. Han hyllade vidare den nya ledningens verksamhet under de första hundra dagarna och konstaterade att ”parlamentet för första gången under Georgiens historia har blivit ett forum för verklig politisk debatt”.
Det är glädjande att Georgien uppmärksammas av EU-politiker. Det vore ännu bättre om deras intresse inte hängde samman med stöd åt en regim som georgierna själva röstat bort i demokratiska val.
Hans Gunnar Adén
Sveriges ambassadör i Georgien 2006–2009
UNT 23/6 2013