Svenska högskolor och universitet har aldrig haft så mycket pengar som i dag. Många i den högskolepolitiska debatten efterlyser ännu mer resurser. Högre utbildning är naturligtvis av oerhörd vikt för en konkurrenskraftig ekonomi, innovation och bildning.
Men det svenska högskolesystemets finansiering lider i dagsläget av ett antal systemfel. Problemens källa är i första hand hur systemet är utformat, inte hur enskilda personer inom högskolesektorn agerar. Svenskt Näringsliv presenterar i dag rapporten ”Fri akademi – eller skyddad verkstad?”, som tar upp ett antal av dessa problem.
Nuvarande resurstilldelningssystem har funnits sedan 1993 och bygger i huvudsak på att lärosäten får medel dels när studenter antas till utbildningar, dels när studenterna slutför kurser. Lärosätena tilldelas takbelopp av regeringen och det finns en betydande möjlighet att omfördela anslagna medel internt på institutionerna.
Detta system leder till ett flertal problem, som innebär bristande kvalitet i utbildningarna. Drivkrafterna för att använda anslagna medel på bästa sätt är inte tillräckligt tydliga. I förlängningen innebär det ett hot mot svenska företags kompetensförsörjning och Sveriges tillväxt och konkurrenskraft.
Ett problem, som även uppmärksammats av bland annat Riksrevisionen, är den bristande redovisningen av hur anslagna medel används. Det är för en utomstående i princip omöjligt att följa en krona från statens anslag till den kurs där den används. Insynen och möjligheten att göra kvalitetsjämförelser blir lidande, och stark risk föreligger att konkurrensvillkoren är olika för olika lärosäten. Det är ett problem både ur effektivitets- och legitimitetssynpunkt.
En annan aspekt som gör att lärosätena har olika konkurrenssituation är att kurser i många fall klassificeras olika på olika lärosäten, vilket leder till att vissa lärosäten får högre anslag än andra. Om en kurs i informatik till exempel klassas som samhällsvetenskap på ett lärosäte men som teknik vid ett annat får det senare lärosätet mer än dubbelt så mycket i anslag per student. Högskoleverket (HSV) granskar i dag inte skillnaderna i kursklassificering. Regeringen har nyligen gett HSV i uppdrag att följa upp problemet tydligare, vilket är en bra början.
En sådan uppföljning måste dock göras ordentligt, vilket inte skedde när HSV skulle granska de så kallade hobbykurserna förra året. Granskningen gick inte till botten med problemet att många lärosäten i dag lägger betydande resurser på att anordna kurser av tvivelaktig karaktär. I många fall anordnas dessa kurser i syfte att vara ”kassakor” för institutionerna, med platsgaranti, frånvaro av förkunskapskrav, bristfälliga examinationsformer och utan koppling till vare sig reguljära utbildningsprogram eller arbetslivet.
Överlag är det ett problem när utbildningar utformas och dimensioneras för att dra in så mycket medel som möjligt till lärosätet, eftersom det riskerar att leda till kvalitetsbrister och att en lägre andel studenter får kvalificerade jobb efter examen.
En reform av resurstilldelningssystemet som tar itu med dessa problem är nödvändig, för att de skattemedel som satsas på högre utbildning ska komma till effektiv användning. Kritik mot systemet har också riktats från många håll. För Svenskt Näringsliv är dessa frågor av stor vikt, och vi har också betonat vikten av kvalitet och resurseffektivitet i utbildningsväsendet under lång tid.
Vissa av de problem som jag nämner berördes i höstens budgetproposition, men regeringen behöver inleda en mer genomgripande reform av resursstilldelningssystemet.
Två konkreta förändringar vore att knyta resurstilldelningen tydligare till utvärderingsbara resultatfaktorer, i synnerhet andelen som får kvalificerat jobb efter examen, och att underlätta kvalitetsjämförelser genom att öka insynen i lärosätenas interna omfördelning av anslagna medel.
Ett litet land som Sverige med begränsade resurser har inte råd med att medel används ineffektivt, om vi vill ha en högre utbildning i världsklass som bidrar till landets välstånd och konkurrenskraft. Därför bör såväl regeringen som högskolesektorn ta dessa frågor på allvar.
Patrick Krassén
Högskolepolitisk expert, Svenskt Näringsliv
UNT 5/12 2011