Men av Ljungvalls inlägg kan man få intrycket att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) förbehållslöst stöder Landsbygdsministerns initiativ. Så är inte fallet. I den remissomgång som Jordbruksverket initierade efter uppdraget uttryckte SVA samma farhågor som Ljungvall. Många andra gjorde liknande påpekanden. Men några, och däribland SVA, såg utöver risker också möjligheter. Rätt utformat skulle villkorad läkemedelsanvändning kunna leda till förbättringar genom att veterinärbesök ägnas åt förebyggande djurhälsovård och uppföljning av behandlingsresultat snarare än åt behandling av enskilda djur.
Eftersom frågan är viktig och risken att hamna fel är uppenbar påpekade SVA i sitt remissvar att villkorad läkemedelsanvändning måste utvärderas noggrant innan beslut fattas. En sådan utvärdering, initierad av Jordbruksverket, pågår för närvarande på ett 50-tal gårdar. Enligt de regler som utarbetats av experter från inblandade myndigheter och organisationer får enskilda djur med specifika symtombilder behandlas under överinseende av en besättningsveterinär som regelbundet besöker gården. Djurägaren har tillgång till ett antibiotikum – bensylpenicillin – och så kallade ”bredspektrum-antibiotika” är inte tillåtna. Först när projektet utvärderats nästa år är det möjligt att ta ställning till om villkorad läkemedelsanvändning kan införas.
I mer än 30 år har SVA arbetat för att motverka antibiotikaresistens och för att bevara antibiotika som verksamma läkemedel. En kärnfråga är att antibiotika aldrig får användas som en ”quick-fix” för att maskera djurhälsohälsoproblem.
Björn Bengtsson
Karin Persson Waller
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
UNT 30/6 2011