Det är viktigt att psykiatrin är demokratiskt och finns nära medborgarna. De förebyggande åtgärderna inom öppenvården får inte stå tillbaka för andra prioriteringar, skriver Ulises Penayo.
Från ett historiskt perspektiv kan väl sägas att Psykiatrins hus på 1970 och -80 talet var en vision om Ulleråkers framtid. Vi unga psykiatrer i Uppsala ville lämna ett mentalsjukhus bakom oss och definitivt stänga det gamla ”dårhuset” för att flytta in i ett modernt hus, där slutenvården för inneliggande psykiatripatienter skulle få en bättre miljö, nära den somatiska vården, inom Akademiska sjukhuset
Psykiatrin är i princip en vetenskaplig och humanistisk verksamhet.
Vi ville också en mer demokratisk psykiatri, nära befolkningen och primärvården. Öppenvården flyttades ut till samhället genom så kallade sektorer inom allmänpsykiatri. Under processen på 90-talet ändrades öppenvården till mer en mer specialiserad verksamhet, då vi inom psykiatrin kunde använda den explosionsartade mängd av kunskap inom området som forskningen bidrog med.
Psykiatrin i Uppsala utvecklade kompetensen inom olika kliniker med en relativ bra balans i vårdkedjan mellan öppen- och slutenvård, där öppenvården skulle vara basen och styra verksamheten. Den övergripande målsättningen ska vara en vårdkedja som nästan helt klarar sig utan slutenvård och tvångsvård.
Efter några månader inom psykiatrins hus kan vi konstatera att slutenvården har blivit den dominerande kulturen. Väggarna och miljön spelar roll och påverkar mötet med patienterna. Hygientänkande och vita kläder kan behövas på en avdelning men gör att mötet i öppenvården blir mer medikaliserat.
Alla har sparkrav inom sjukhuset. Det bästa sättet för psykiatrin att spara är att förebygga, göra tidiga insatser och ha kontinuitet i den uppföljande kontakten i lokalsamhället i samverkan mellan psykiatri, primärvård, kommun och patientföreningar.
Det är en fördel att ha öppenvårdspsykiatrin utspridd på många olika adresser, gärna i närheten av primärvården eller vårdcentralen.
Den största delen av öppenvården i psykiatrin flyttades nu tillbaka bredvid slutenvården inom psykiatrins hus, som det var på 70-talet. Flyttade verkligen psykiatrin i mars 2013 till sin framtidsvision från 70-talet? Eller har vi tagit ett steg tillbaka i stället? Ett modernt hus med gamla idéer! Nu i det nya huset är öppenvården i praktiken underställd slutenvården.
Vi missunnar inte de inneliggande patienterna den bättre vårdmiljö som de nu fått, menhar detta skett på bekostnad av att vi offrar en tidigare väl utvecklad förebyggande verksamhet bland den stora gruppen av patienter i öppenvård? Har vi offrat närhetsprincipen och normaliseringsprincipen för sjukhussmiljöns hygienkrav? Eller rör det sig endast om att spara hyrpengar?
Vi har också tagit ett steg tillbaka när det gäller arbetsmiljön inom öppenvården genom att införa ett kontorslandskap som de flesta inom personalen inte ville ha. Efter några månader kan vi nu konstatera hur svårt det är att arbeta i den miljön.
Åter till framtiden? Vi minns väl från slutet av 90 talet en humoristisk polemik som Lennart Persson, nuvarande sjukhusdirektör, då professor i neurokirurgi, hade med vår dåvarande psykiatridivisions chef professor Fritz-Axel Wiesel.
Vilken verksamhet var viktigast, neurologi eller psykiatri? Syntesen och forskningen gav svaret: neuropsykiatrin, som utvecklades till en viktig del av både vuxen- och barnpsykiatrin.
Det borde väl vara en självklarhet att barn- och ungdomspsykiatrin skulle ha sin slutenvård inom Akademiska sjukhuset, i Psykiatrins hus? Nej, nu hamnar BUP:s avdelningar igen på Ulleråkersområdet, snacka om åter till 70-talet!
Vi uppskattar kulturella aktiviteter som Biblioteket har på entréplanet inom Psykiatrins hus - fortsätt med detta - men avskaffa kontorslandskap och flytta psykiatrins öppenvård nära primärvården inom de viktigaste och största vårdcentralerna, nära befolkningen i en flexibel och demokratisk psykiatri.
Ulises Penayo, PhD
överläklare psykosmottagning
fd verksamhetschef
UNT 30/8 2013