Vad ska man egentligen tro om kristdemokraternas politik? Om man läser principprogrammet och försöker bilda sig en uppfattning om vad partiet egentligen står för, så framträder en i och för sig sympatisk
och konsekvent bild av synen på människan och samhället. Människovärdet står i centrum, och det talas om partiets förslag om grundlagsfäst rätt till liv. Det talas om kvinnans självbestämmande vid aborter. Ja, mer än så, det är till och med "rimligt"
att kvinnan fattar det avgörande beslutet. Allt är sympatiskt, snällt och "rimligt" i varje tum. Det är lätt att gilla kristdemokratin på pappret, men ändå, var är det som hänt med partiet i verkligheten?
Principprogrammet andas fortfarande tolerans, vidsynthet och medmänsklighet och omsorg om den lilla människan, men partiet, i alla fall såsom det framträder i Uppsala, drar i väg åt ett intolerant moralkonservativt håll som aldrig förr skådats. När nu till och med moderaterna har kallats "det nya arbetarpartiet" har väljare med ärkekonservativ syn på saker och ting blivit hemlösa. Vart ska de ta vägen om inte till kristdemokraterna? Och famnen förefaller vidöppen för allsköns bakåtsträvande.
Som en sinnebild av detta leds partiet i Uppsala av en före detta moderat med svag förankring i kristdemokratisk ideologi. Livets Ords församling, och dess avknoppning organisationen Ja till livet, har starkt inflytande över partiet. Man säger sig ansluta sig till den nuvarande abortlagstiftningen, men bara därför att opinionsläget i Sverige inte tillåter något annat.
Man förutsätter att all framsynt samhällsplanering är i någon diffus mening "avkristning" av samhället. Riksdagsmannen Mikael Oscarsson har också i en intervju öppet deklarerat att han vill begränsa abortlagstiftningen. Även Göran Hägglund vill "se över" abortlagstiftningen, vad nu detta innebär. Om detta är signifikant för stämningarna i partiet, borde man i konsumentupplysningens tecken åtminstone klargöra den ståndpunkten för medborgarna. Hur svårt kan det vara att besvara? Är kristdemokraterna för eller emot fri abort? Visserligen är det viktigt med en förutsättningslös debatt i partiet, men när ledande kristdemokrater motvilligt följer principprogrammet och egentligen står för en helt annan ideologi, borde detta inte redovisas? Det förefaller vara läpparnas bekännelse, men tankens förnekelse.
Partiledaren Göran Hägglund har därtill i diverse sammanhang påpekat att han inte har några problem med Livets Ords inflytande över kristdemokraterna. Det borde partiledaren ha. Om partiet har en officiell uppfattning i abortfrågan och ledande organisationer och framträdande kristdemokrater underminerar budskapet, då har partiledaren definitivt ett problem. För Hägglund är det givetvis riskabelt att reta upp hela trosrörelsen med pastor Ekman i spetsen eftersom församlingen genererar ganska säkra röster i nästa val, men ändå, vem styr partiet egentligen?
Det fanns en tid när kristdemokraterna till och med stod utanför svensk blockpolitik. Självständigt förde man en humanitär politik grundad på kristna värden. Det var just en sådan etik som tilltalade
väljarna och slutligen ledde ända in i riksdagen och regeringsställningen.
Numera grasserar uppenbarligen en politik som på ytan ser framsynt ut, men som i hemlighet uttrycker förakt för den lilla människan; exempelvis den förtvivlade tonårstjej som inte vill bli mamma vid femton års ålder, och som ska tvingas till rådgivning som går ut på att barnet ska födas fram och adopteras bort.
Man säger sig vilja värna livet, men gäller det även de tusentals kvinnor som, enligt världshälsoorganisationen WHO:s beräkningar, dör i illegala aborter varje år? Är inte deras liv värt att värnas?
Enligt RFSU är bland annat osäkra aborter den vanligaste dödsorsaken för kvinnor runt om i världen. Varje år utsätter sig 20 miljoner kvinnor i världen för livsfarliga aborter och 70 000 dör av sviterna. Skulle världssamfundet acceptera att 70 000 män dog till följd av andrologiska omständigheter helt i onödan och uteslutande på grund av sin könstillhörighet?
Aborter är ett misslyckande, men att begränsa aborträtten är, sett i mänskligt lidande, ett ännu större misslyckande. Så låt oss höra efter, är kristdemokraterna för eller emot fri abort, sådan den nu är formulerad i gällande lagstiftning? Gäller partiets principprogram eller är det andra, reaktionära tider som stundar?
Catharina Drougge
UNT 28/11 2006