Sveriges så kallade välfärdsstatus har fått ett stigma genom att regeringen och myndigheterna infört ett kontroversiellt projekt i samarbete med utlänningspolisen och Migrationsverket, i syfte att jaga papperslösa människor.
Syftet bakom detta projekt är att öka effektiviteten och rättssäkerheten i enlighet med regeringens mål för flyktingpolitiken, enligt polisens information. Projektet kallas Reva, där R står för rättssäkert och E står för effektivt och VA för verkställighetsarbete.
Genom att delta i detta projekt jagar den svenska polisen folk genom att göra ID-kontroller av människor som ser ”icke-svenska” ut i Stockholms tunnelbana, på stationer i Malmö och på många andra platser och i andra städer. Polisen kan gå på människor ute på gatan och begära identitetshandling i syfte att hitta papperslösa.
Detta reser vissa frågor: Är inte detta ett hot mot medborgarna? Är inte detta en kränkning av individen? Har svenska städer blivit platser för jakt på människor som saknar ID? Är det inte strukturell rasism att låta polisen jaga människor efter ”utländskt utseende”?
Allt detta har ordentligt skadat Sveriges anseende som välfärdsstat, och det är dags att reparera det.
Lår mig få dela mina observationer om hur Sverige håller på att bli en polisstat. I september 2006, alldeles före riksdagsvalet, var jag en vecka i Stockholm på inbjudan av Svenska Författarförbundet. Jag åkte runt och lyssnade på svenska politiker i Gamla stan. Under den här veckan i Sveriges huvudstad såg jag ingen polis, vilket gjorde mig förvånad, och jag frågade min tolk och guide om detta. Han svarade att Sverige inte är en polisstat, men om jag behöver hjälp så kan jag ringa 112.
I dag ser vi poliser överallt! Vad har hänt med Sverige? Vad betyder jämlikhet, hur fungerar demokratin, var är välfärdslögnen? Det behövs en riksdagsdebatt om dessa frågor.
Polisen på Stockholms central eller annan station kan fråga dig som är svensk medborgare eller medborgare i annat land följande frågor: var är ditt pass, var är ditt ID-kort, var är ditt visum, varför är du här, vad har du i väskan? Det händer slumpmässigt både där samt i andra städer.
Jag vill även dela mina erfarenheter från ett besök i Oslo första veckan i september 2011. Jag blev bombarderad med dessa frågor när jag klev av tåget från Stockholm. Eftersom jag hade bråttom att ta t-banan till Voksenåsen, det svenska kultur- och konferenscentret, skyndade jag mig, men en person blockerade min framfart. Jag stannade och såg en lång smal man framför mig, som räckte fram ett ID-kort skrivet på norska och jag förstod ingenting. ”Jag är från norska immigrationsdepartementet” sade han. Detta var Norge 2011 och så är det i Sverige i dag!
Om inte Migrationsverkets och polisens uppförande stoppas omgående, kommer Sverige att få ångra sig. Landets demokratiska värden hotas och utländska turister kommer inte att vilja åka hit.
Genom ett sådant kontroversiellt sätt att arbeta ger man fel budskap till omvärlden. Jag vill också påminna myndigheterna om att det inte är kriminellt att vara utan papper och ID-kort. Tvärtom kan man vara ett offer. Papperslösa ska inte behandlas som kriminella, de behöver humanitärt stöd och respekt och jag hoppas att de som fattar beslut ska förstå detta.
Slutligen vill jag dela en mycket otrevlig immigrationshändelse som drabbade den bengaliska poeten Rabindranath Tagore (1861-1941). Tagore förolämpades grovt av immigrationsmyndigheter i Kalifornien 1929, då han var på väg till Japan via Kanada. Redan innan hade Tagore tilldelats Nobelpriset i litteratur – det var 1913. Trots det ställde myndigheterna kränkande och diskriminerande frågor till honom, eftersom de bara ansåg honom vara en bengal från Indien. Därefter deltog Tagore i en presskonferens i San Francisco där han pekade ut tjänstemännen som löjliga och dumma. Som resultat av denna vidriga behandling ställde han sedan in sina planerade föreläsningar i Chicago, San Francisco och New York.
Jag är rädd att Reva-projektet inte bara kommer att skada och förnedra de papperslösa offren, utan även förolämpa gäster från andra länder i Sverige.
Sverige förtjänar att bli en modell för demokrati och jämlikhet och det är bara möjligt om det inte är en polisstat. Vi vill se det och vi vill tro på det.
Översättning av Ingeborg Sevastik
Anisur Rahman
fd fristadsförfattare från Bangladesh
UNT 3/3 2013