Jag vill som centerpartist och Uppsalabo att Uppsala ska bli en stad som fler vill flytta till från övriga Sverige, men även från andra länder. En stad dit man kan komma som flykting, anhöriginvandrare eller arbetskraftsinvandrare och skapa en positiv framtid, tillsammans med andra människor.
Samtidigt går det inte att undgå det dramatiska genomslaget av utanförskapet för utrikes födda i statistiken. Vi ser hur utanförskapet får genomslag på skolresultaten, arbetslösheten och i diskussionen kring ökningen av barnfattigdomen. I stor utsträckning handlar det om utrikes födda, särskilt flyktinginvandrade och deras anhöriga, som under årtionden levt på undantag i samhället oavsett vem som regerat landet. Regeringens arbetslinje har hjälpt många tillbaka till arbete och egen försörjning. Men delar av regeringens politik, inte minst utformningen av välfärdens olika försäkringar, har tyvärr inte alltid hjälpt de utrikes födda som hamnat utanför arbetsmarknaden att komma tillbaka till arbete. Det kanske till och med är så att regeringens politik förstärkt utanförskapet för många utrikes födda.
I den senaste långtidsutredningen visar forskningen, något förenklat, att lägre arbetslöshet uppnås om de sökande är mer konkurrenskraftiga. Detta kan tyckas självklart men det avspeglas inte tillräckligt i regeringens politik. Jag menar att vi mycket tydligare måste driva en politik där den enskilde människan och hennes individuella förutsättningar på nytt hamnar i centrum.
Det handlar om alla människors lika möjligheter till ett rikt liv, men även om Sveriges och Uppsalas konkurrenskraft i en hårt globaliserad värld. För att detta ska bli möjligt bör åtgärderna för en förnyad arbetslinje utgå från flera olika utgångspunkter. Några förslag som jag vill diskutera är:
- En särskild statlig skolpeng för utrikes födda med flyktingbakgrund. I allt för många kommuner finns det för lite resurser för att hantera de utmaningar som det innebär med hög andel elever utan goda språkkunskaper och svåra trauma bakom sig.
- Att långtidsarbetslösa helt ska slippa arbetsgivaravgift under fem år. Detta för att minska risken vid anställning för arbetsgivaren och minska trösklarna för individen till ett första arbete.
- Ett särskilt undantag för långtidsarbetslösa att behålla delar av socialbidraget under två år efter anställning för att uppmuntra till arbete.
- Att man ser över hur socialbidragen och föräldraledigheten stödjer arbetslinjen de första åren i Sverige, det vill säga uppmuntrar mer till arbete direkt vid ankomst till Sverige. I många fall skapar våra generella välfärdssystem starka incitament att inte söka arbete de första åren i Sverige.
- Att sociala krav införs i relevanta offentliga upphandlingar att anställa långtidsarbetslösa som del av uppdraget.
- Att det införs en särskild avtalsform (med parterna) med lön och villkor som minskar risken för arbetsgivare att anställa långtidsarbetslösa.
- Att särskilda lärlings- och praktikanttjänster som både innebär lägre ersättningsnivåer men också subventionerade anställningar och praktik införs.
- Att det införs en samhällslön för de som aldrig kommer att vara aktuella för lönearbete på grund av mycket svåra fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.
Jag ser att Centerpartiet har en viktig roll att spela i utformningen av en ”ny” arbetslinje för alliansen inför valet 2014 med särskilt fokus på utrikes födda och långtidsarbetslösa.
För många som kommer hit till Uppsala väntar ett liv med långtidsarbetslöshet om ingenting görs. Ett första steg för att skapa nybyggarlandet Sverige är därför att erbjuda de som är långtidsarbetslösa ett aktivare och bättre stöd.
Arbete är den bästa vägen till integration och ger människor oavsett bakgrund en chans att bidra till samhället.
Hans Dahlgren
ordförande Centerpartiets välfärdspolitiska grupp
UNT 6/7 2012