Förslaget innebär inte bara att hundratals människor förlorar sina jobb utan också att den svenska arbetslivsforskningen åderlåts på viktiga kunskaper, resurser och kompetens under en överskådlig framtid.
Detta påverkar inte enbart denna sektorsforskning. Den får dessutom konsekvenser för forskning överlag vid lärosäten och högskolor. Det torde vara unikt att en regering sparkar drygt tjugo professorer samt ett stort antal seniora forskare och doktorander inom ett väletablerat och internationellt förankrat forskningsfält. Detta är särskilt allvarligt i en situation då den borgerliga regeringens ambitioner vad gäller jobbskapande, tillväxt, företagande och regional utveckling ställer krav på samlade kunskaper om arbetslivets villkor och inte minst om de konsekvenser som de annonserade förändringarna kommer att medföra.
Sedan Arbetslivsinstitutets tillkomst under 1990-talet har det fungerat som en plattform där forskare med olika inriktningar och teoretiska utgångspunkter tillsammans och i dialog med andra aktörer på såväl nationell som internationell nivå har byggt upp en ackumulerad kunskap om hur arbetets organisering, politiska beslut, arbetsrättens utformning och omvärldsförhållanden påverkar människors villkor i arbetslivet. Spännvidden i denna forskning är stor och forskningsfrågorna har därför kunnat kombinera specifika kunskaper med ett helhetsperspektiv. Institutets forskare har varit vägledande när det gäller att uppmärksamma arbetsmiljömässiga problem och därmed bidragit med viktiga kunskaper för att kunna åtgärda såväl ergonomiska brister som problem av psykosocial karaktär.
Den svåra balansen mellan livets olika områden och harmoniseringen av familjeliv och arbetsliv har utforskats ur ett samlat angreppssätt där könsperspektivet har tillfört ny kunskap. På samma sätt har företagandets och entreprenörskapets villkor studerats i relation till arbetsorganisatoriska processer liksom mot bakgrund av specifika regionala förutsättningar och omvärldsförhållanden.
Att forska om arbetslivets villkor innebär att även ifrågasätta vedertagna sanningar och att belysa hur strukturella orättvisor formar villkoren för individerna i arbetslivet och på arbetsmarknaden.
Institutets forskare har systematiskt studerat och visat följderna av den könssegregerade arbetsmarknaden och bidragit med fakta och kunskaper till det jämställdhetsarbete som bedrivs vid privata och offentliga arbetsplatser. Samtidigt har forskningen om diskriminering uppmärksammat de hinder och svårigheter som drabbar anställda och arbetssökande som på grund av kön, etnicitet, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning uppfattas som avvikande eller mindre värda.
Den kunskap som vi i dag har visar att samhällets orättvisor reproduceras i arbetslivet; att det behövs aktiva insatser för att åtgärda missförhållanden, motverka konsekvenserna av arbetslöshet och utanförskap och slå vakt om trygga arbetsvillkor på en rörlig arbetsmarknad, för att därigenom säkerställa tillväxten i den svenska ekonomin. Den historiska erfarenheten i Sverige visar att de anställdas delaktighet och engagemang är viktiga förutsättningar för att tillgodose arbetslivets krav på innovativitet, dynamik och flexibilitet.
Denna kunskap är särskilt relevant i ett sammanhang där arbetslinjen står i centrum för den politiska debatten i ljuset av nya modeller för arbetsmarknadsrelationer och social sammanhållning.
Arbetslivet står i dag inför omvälvande förändringar som kommer att kräva omfattande ansträngningar från arbetsmarknadens parter, staten och regeringen. Att skapa nya jobb, främja företagandet, åtgärda det höga ohälsotalet, underlätta rörligheten och
motverka såväl könssegregering som diskrimineringen i arbetslivet fordrar gedigen kunskap baserad på vetenskaplig forskning. I detta läge är det oerhört kortsiktigt att lägga ner den forskning som har till uppgift att granska dessa förändringar.
Universiteten har i rådande läge inte möjlighet att utan resurstillskott behålla den kompetens som Arbetslivsinstitutet byggt upp.
Frågan är om regeringen har råd att genomföra en politik som kan leva upp till tillväxtkraven och arbetslinjen utan att ta hänsyn till den samlade kunskap som i dag finns inom den svenska arbetslivsforskningen. Än viktigare är dock att ställa frågan om regeringen inte vill låta de förändringar som nu förestår genomlysas av den etablerade och internationellt välrenommerade forskning som bedrivs inom Arbetslivsinstitutet. Om man inte gör det, talar allt för att vi går mot sådana förändringar på arbetsmarknaden som inte tål att granskas av den kritiska forskningen.
Paulina de los Reyes, docent i ekonomisk historia och forskare vid Arbetslivsinstitutet,
Annette Thörnquist, docent i historia och forskare vid Arbetslivsinstitutet, Birger Simonson, professor i historia, Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet,
Monika Edgren, docent i historia och lektor i genusvetenskap Malmö högskolan, Anders Kjellberg, docent i sociologi och forskare vid Arbetslivsinstitutet,
Lars Edgren, docent i historia, Lunds universitet
Lars Olsson, professor i historia, Växjö universitet,
Christer Thörnqvist, docent i historia, Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet,
Diana Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet,
Kaj Frick, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och forskare vid Arbetslivsinstitutet,
Nora Räthzel, professor i sociologi, Umeå Universitet,
IreneMolina, docent i kulturgeografi, Uppsala universitet, Lars Berggren, docent i historia vid Lunds universitet. Mats Greiff, professor i historia vid Malmö högskola, Kaisa Kauppinen, professor, Finnish Institute
of Occupational Health, Susanna Hedenborg, docent i ekonomisk historia, Uppsala universitet, Bo Malmberg, professor i kulturgeografi, Stockholms universitet, Lars Ekdahl, professor i historia, Mälardalens högskola, Klas Åmark, professor i historia, Stockholms universitet
UNT 25/10 2006
Annette Thörnquist, docent i historia och forskare vid Arbetslivsinstitutet, Birger Simonson, professor i historia, Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet,
Monika Edgren, docent i historia och lektor i genusvetenskap Malmö högskolan, Anders Kjellberg, docent i sociologi och forskare vid Arbetslivsinstitutet,
Lars Edgren, docent i historia, Lunds universitet
Lars Olsson, professor i historia, Växjö universitet,
Christer Thörnqvist, docent i historia, Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet,
Diana Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet,
Kaj Frick, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och forskare vid Arbetslivsinstitutet,
Nora Räthzel, professor i sociologi, Umeå Universitet,
IreneMolina, docent i kulturgeografi, Uppsala universitet, Lars Berggren, docent i historia vid Lunds universitet. Mats Greiff, professor i historia vid Malmö högskola, Kaisa Kauppinen, professor, Finnish Institute
of Occupational Health, Susanna Hedenborg, docent i ekonomisk historia, Uppsala universitet, Bo Malmberg, professor i kulturgeografi, Stockholms universitet, Lars Ekdahl, professor i historia, Mälardalens högskola, Klas Åmark, professor i historia, Stockholms universitet
UNT 25/10 2006