Den 28 juni 1987 attackerades staden Sardasht med kemiska vapen av irakisk militär. Enligt officiella källor från Iran dog 111 personer och 5000 skadades , andra källor hävdar att långt fler miste livet och fler skadades i den, då, lilla staden på cirka 20 000 invånare. Den högt belägna staden i nordvästra Iran, nära gränsen mot Irak gjorde den till ett enkelt mål för en attack. Det pågående Iran-Irakkriget gjorde gränsområdet, som nästan enbart bestod av kurdiska byar och städer, till den farligaste platsen att bo på.
Vi tar upp tre dimensioner av den okända massakern; de fysiska effekterna på invånarna, kurdernas utsatthet under Iran-Irakkriget samt bristen på internationellt engagemang mot kemiska vapen efter attacken. Vidare är attacken ett exempel på användandet av biologiska vapen som ett inhumant verktyg i krig. Här ser vi av en koppling till det aktuella inbördeskriget i Syrien och uppgifterna om användandet av kemiska vapen.
Klockan var strax fyra på eftermiddagen sommaren 1987 när irakiska flygplan började cirkulera runt staden och släppte ner bomber. Fyra av bomberna träffade staden. Varje last innehöll 250 kilo senapsgas. Bomberna släpptes där de kunde göra mest skada, mitt i stadens centrum och andra tättbebodda områden. Hundratals invånare i Sardasht drabbades omedelbart av attackerna och än idag lider många av skador de åtog sig vid attackerna.
Överlevare har berättat att de till en början kände en lukt av både vitlök och färgat cement pulver men att senare kom ”doften av äpple”. Senapsgas verkar några timmar efter exponeringen. De skador som uppstår på utsatta kroppsdelar liknar brännskador i form av små och stora blåsor. Den effekt som uppstår snabbast vid exponering av senapsgas är i ögonen. Senapsgas tränger igenom hornhinnan och kan leda till en intensiv irritation, brännande känsla, svullnader och temporär blindhet. Det skadar även andningssystemet och leder till heshet, hosta och svullnad i lungorna, vilket man har funnit hos de drabbade.
Personer som exponerats för senapsgas får även andra långvariga skador som astma, kronisk bronkit, lungfibros . Det har också visat sig att senapsgas påverkar fortplantningsfunktionen både hos människor och djur. Genetetiska skador i form av mutationer och kromosomförändring har visats i studier utförda på djurmodeller.
I studierna har man visat en ökad risk för cancer, speciellt i andningssystemet. Den mest karaktäristiska långsiktiga effekten är pigmenteringen på huden. En undersökning med män som tidigare exponerats för senapsgas visade att fysiska missbildningar hos deras barn var signifikanta. Studien tyder på att senapsgas som använts som krigsvapen leder till att även kommande generationer drabbas. De långsiktiga effekterna visar sig i benmärgen, matsmältningskanalen och centrala nervsystemet.
Som det framgår av ovanstående text har flera studier gjorts de senaste åren för att studera de långvariga effekterna på överlevarna från attacken. Det mesta som kan hittas om attacken är i naturvetenskapliga tidskrifter och från biologiska institut från Iran och andra länder. Eftersom Sardasht är ett av få exempel då senapsgas och andra kemiska vapen använts, så har det blivit ett studieobjekt för naturvetare. Dessa studier saknar diskussioner om de sociala och politiska dimensionerna av attacken, utöver de fysiska ärr invånarna i Sardasht fått.
Eftersom attacken mot staden anses vara en del av kriget mellan Iran och Irak har den sällan diskuterats inom ramen för ett annat krig, nämligen det krig Saddam Hussein bedrev mot etniska kurder i allmänhet. Sardashtattacken var i mindre skala jämfört med attacken mot Halabja nästan två år senare, vilken skördade tusentals liv och tiotusentals skadades. Efter Halabja blev det oundvikligt att uppmärksamma den systematiska folkmordskampanjen som bedrevs av det styrande Baathpartiet i Irak.
I själva verket symboliserar Sardashtattacken den humanitära katastrof som drabbade kurder i allmänhet, och som orsakades av Iran- Irak. Iran-Irakkriget visade att civila inte enbart drabbades av bomber som var ämnade för militära mål, utan att attacker mot civila var ett taktiskt drag inom en större strategi för krigsföring. Irak började testa sina kemiska vapen som ett sätt att avskräcka Iran, Iran i sin tur försökte förebygga attackens inverkan på krigets utfall genom att helt lämna den ouppmärksammad. Information om Sardashtattacken kom ut efter att kriget var slut, nästan ett år senare. Än idag har man inte erkänt signifikansen av Saddams Husseins första försök att använda och testa biologiska vapen.
I Sardasht sommaren för 26 år sedan blev en massaker utförd av Irak, förtigen av Iran och ignorerad av det så kallade internationella samfundet. Hade man grävt djupt nog för att upptäcka konsekvenserna så hade det internationella engagemanget mot biologiska vapen blivit starkare. Den mycket mer omfattande Halabjaattacken 1988 kunde möjligen ha förhindrats om förödelsen i Sardasht hade uppdagats tidigare.
Hiyam Cetinkaya
Kawe Khezri
Aktiva i Bonî Sêv, en grupp som uppmärksammar glömda folkmord
UNT 28/6 2013