Välkommen till Uppsala och dess universitet Herr Kommissionär!
Den 18 mars kommer EU-kommissionären Laszlo Andor, med ansvar för sysselsättning och sociala frågor, till Uppsala universitet för att hålla ett anförande med titeln ’The Social Dimension of the Internal Market’ och svara på frågor. Det finns onekligen en del frågor att ställa.
I år är det nämligen ett så kallat supervalår, med val till både Europaparlamentet och senare till våra svenska politiska församlingar. De nationella valen brukar locka många väljare till valurnorna, medan det europeiska valet i allmänhet möter ett påfallande ljumt intresse. Det är ett mönster som vi känner igen från andra länder. Det är likväl ett demokratiskt problem.
Med det stora inflytande som beslut på den europeiska nivån har fått i den globala finanskrisens kölvatten framstår det demokratiska underskottet som särskilt allvarligt. Folkviljan måste tala för att höras.
I skuggan av de världspolitiska händelser som utspelar sig i östra Europa dessa dagar, kan det vara lätt glömma de ödesmättade problem som också står på agendan inom EU. Vilka problem är det jag syftar på?
De ekonomiska obalanserna är inte bara välkända utan också akuta i södra Europa. De har lett till väldigt konkreta åtgärder på EU-nivå. Paketen har avlöst varandra. Här verkar man dock ha blundat för de lika dramatiska sociala obalanser som följt i den ekonomiska krisens spår.
Därför är det uppfriskande att läsa den rapport om den ekonomiska och sociala situationen i EU, som Kommissionen själv släppte i slutet av februari. För här lägger man inte fingrarna emellan i beskrivningen av hur de sociala obalanserna inte bara ökar inom medlemsländerna, utan också mellan EU-länderna. Det som slår mig mest är hur en hel ungdomsgeneration, inte minst i södra Europa, hotas av massiv utslagning.
EU-kommissionären Andor har under det senaste året gått på offensiven mot de här ökande sociala obalanserna. Han har uppmärksammat att krispolitiken inte uthålligt förmått dämpa konsekvenserna av krisen utan, tvärtom, på senare år har bidragit till att öka problemen. Tala om självkritik ur ett kommissionsperspektiv.
I den nya rapporten dokumenteras detta utförligt. Visserligen fungerade krispolitiken de första åren för att sedan tappa kraft i åstramningspolitikens spår.
Andor har lanserat en strategi för insatser som på olika sätt skulle kunna stärka den sociala dimensionen i den Europeiska Unionen. Fokus har legat på att främja sysselsättning och på socialpolitikens område har ett investeringstänkande varit vägledande. När det gäller ungdomsarbetslösheten har man dessutom kunnat mobilisera ansenliga gemensamma resurser som ställts till medlemsländernas förfogande.
För de svenska politiska partierna tycks dock detta med socialpolitik på EU-nivå vara en het potatis. Men det blir inte bättre för att man blundar. Det är visserligen så att social- och sysselsättningspolitik normalt bedrivs mest framgångsrikt på nationell nivå. I den mån de enskilda medlemsländerna i EU inte lyckas med detta kommer det förr eller senare dyka upp som ett europeiskt problem. Tiggeriet på våra gator och torg är ett exempel på socialpolitiskt misslyckande med en lika tydlig europeisk dimension.
En annan specifik fråga som Andor tagit upp rör behovet av en gemensam komponent i A-kassan för de länder som är med i den montetära unionen.
Bakgrunden är att eurozonens länder saknar effektiva ekonomiskt-politiska medel för att hantera ekonomiska chocker av den magnitud som finanskrisen innebar, nu när de släppt de penningspolitiska medlen till EU-nivån. Där saknar man instrurment för att differentiera insatserna i ljuset av de olika behov som finns i respektive land.
A-kassa på EU-nivå skulle kräva en ändring av Lissabonfördraget och är alltså inte realistiskt på kort sikt. Ett sådant system ställer viktiga frågor om hur politiskt ansvarstagande skall utkrävas. Men för dem som sade att varje monetär union egentligen kräver en skatteunion av något slag, så är de här tankarna närmast självklara. Sverige är visserligen inte med i den monetära unionen, men eftersom vi drabbas av dess problem borde vi vara med och diskutera hur de skall hanteras.
Dessutom hotar de sociala obalanserna i slutändan demokratin. Däri ligger det ödesmättade i dagens ’sociala frågor’ i EU. Därför kommer heller ingen undan Laszlo Andors frågor.
Joakim Palme, Professor i statskunskap, Uppsala universitet