För att få ett svenskt körkort behöver man, förutom att kunna köra bil, genomgå ett antal obligatoriska moment av varierande kvalitet. Det finns skäl att starkt ifrågasätta vissa av de obligatoriska momenten men de största problemen när det gäller dagens körkortsutbildning är kopplade till Trafikverkets och Transportstyrelsens monopolställning.
När en körkortselev genomfört de obligatoriska riskutbildningarna i körkortsutbildningen är tid kommen att genomföra körkortsprovens två delar och därigenom erhålla körkort. Tidigare gick det bra att genomföra teoridelen och sedan göra den så kallade uppkörningen inom ett år efteråt. Numera skall dessa delar genomföras med max tre månaders mellanrum. Låter enkelt. Bara en mindre begåvad bokar och genomför ett teoriprov innan man är redo för uppkörning när man känner till premisserna. Det låter emellertid enklare än vad det är i praktiken. Myndigheterna klarar inte av att upprätthålla tillgängligheten för körprov.
Att få en tid för uppkörning är inte lätt. När det är högsäsong kan det ta mer än en månad att få en tid för uppkörning. En genomsnittlig körskoleelev kör upp två gånger, inkluderat de elever som haft körkort i ett annat land samt de som tidigare haft körkort men av någon anledning blivit av med det. Väldigt många körskolelever kör alltså upp fler än två gånger.
Detta skapar en hets att klara av uppkörningen innan kunskapsprovets giltighet går ut. Många timmar läggs på att försöka få en ny tid efter en icke-godkänd uppkörning. Hoppet ställs till att någon avbokar en inplanerad tid. Köerna till uppkörningarna är omfattande.
Kunskapsprovet genomförs med programvara som framstår som mycket omodern. Bilderna är dåliga och frågorna ibland otydliga. En del frågor motsvaras inte av information i de böcker som trafikskolorna erhåller. Möjlighet att få med sig frågor och svar hem efter ett prov finns inte. Vilka frågor man klarar och inte förblir dolt i mörker om man utnyttjar skrivtiden till att svara på frågorna i stället för att gå igenom svaren. Inom vilken annan pedagogisk gren tillämpas samma metod? Teoriprovshaveriet hos Trafikverket som just nu föreligger och som lett till att provverksamheten stoppats i hela landet drabbar de medborgare som för närvarande håller på att ta körkort. Utan deras monopolställning hade kunskapsproven kunnat genomföras hos någon annan utförare i stället.
Väl på plats för uppkörning är bemötandet varierat. En del körkortsprövare tycks se på eleven som ett hopplöst fall. Trafikverket tjänar inget på att låta en elev passera vidare inom systemet. Med ett nedlåtande bemötande, en bil eleven aldrig tidigare kört samt press att lyckas eftersom antalet nya möjligheter att köra upp ses som begränsas minskar möjligheterna att klara uppkörningen
Det säger sig självt att en person utan körkort inte har utbredd körvana och därför påverkas mer av situationens allvar. Det förefaller vara en slump huruvida en elev passerar uppkörningen eller inte. Det borde vara självklart att en körkortsinspektör vill att den som genomför provet ska lyckas, men situationen tycks vara den omvända.
Köerna till körkortsproven måste kortas. Att tillåta fler aktörer har arbetat bort köer inom äldreomsorgen, bilbesiktningen och sjukvården. När apoteksmarknaden avreglerades ökade tillgängligheten och kundens behov sattes i centrum.
Fler aktörer och möjlighet till valfrihet för den enskilde har ökat tillgängligheten, höjt kvaliteten och förbättrat bemötandet inom en mängd olika områden.
Inget talar för att konsekvenserna skulle bli annorlunda när det gäller körkortsproven. Trafikverket och transportstyrelsen måste börja behandla sina kunder på ett serviceinriktat sätt. Låt därför körkortsprövningen konkurrensutsättas. Körkortseleverna förtjänar valfrihet.
Emilie Eriksson
UNT 14/11 2011