Jämställdhetsbonusen infördes av alliansen 2008. Syftet med bonusen är att med hjälp av ekonomiska incitament uppmuntra vårdnadshavare att fördela föräldrapenningdagarna mer lika mellan sig.
Vårdnadshavarna har rätt till 240 dagar vardera med föräldrapenning. Av dessa är 60 reserverade för respektive vårdnadshavare. Varje dag, efter den sextionde, som den vårdnadshavare som utnyttjar minst antal dagar tar ut, tillfaller en bonus familjen.
Staten har vissa viktiga funktioner att fylla. Att lägga sig i hur vårdnadshavare delar upp sina föräldrapenningdagar är emellertid inte en av dem. När alliansen vann valet 2006 fanns förhoppningar om att den här sortens politisk klåfingrighet skulle komma att försvinna. Därför är besvikelsen stor när borgerlighetens företrädare bedriver en politik som står i stark kontrast till traditionellt borgerliga värden som familjens och individens egenbestämmanderätt.
Det går att argumentera för ett avskaffande av jämställdhetsbonusen ur såväl ett liberalt som konservativt perspektiv. Liberaler anser att individen är samhällets minsta beståndsdel. På samma sätt anser konservativa att familjen är samhällets minsta beståndsdel. Med det som utgångspunkt följer att beslut rörande fördelning av föräldrapenningdagar ska tas av dem det berör. Det vill säga av individen eller familjen. Familjens angelägenheter ska vara en från staten fredad sfär.
Ett avskaffande av jämställdhetsbonusen kommer inte hindra familjer att dela föräldrapenningen lika. Det kan de fortfarande göra. Drivkraften att vara hemma med sina barn torde inte vara av ekonomisk karaktär. Snarare torde drivkraften vara att få ta del av sitt barns tidiga uppväxt. Vidare bör man komma ihåg att alla familjer ser olika ut och möter olika utmaningar. Av den anledningen bör staten inte gå in och styra hur föräldrar ska dela upp föräldrapenningen. Hur kan staten veta vad som är bäst för den enskilda familjen? Det kan den inte. Familjen vet såklart sitt eget bästa.
Att verka för ett jämställt samhälle är inget negativt. Men man bör vara nogsam med vilka medel man väljer. Ekonomisk uppmuntran och förmynderi är inte bra sådana. Det är trubbiga instrument, som lätt slår fel. I det här fallet helgar inte ändamålet medlen. Arbete med attitydförändringar är ett bättre alternativ.
Med detta sagt uppmanar vi alliansen att avskaffa jämställdhetsbonusen och föra en borgerlig familjepolitik.
Moderata studenter Uppsala
John Bergsten
Julia Holm
Adam Tukukino
UNT 28/3 2013