På UNT Debatt 5 februari föreslår de fyra branschfunktionärerna Tell Hermansson, ICC Sverige, Stephan Müchler, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Maria Rankka, Stockholms Handelskammare och Elisabeth Thand Ringqvist, att näringslivet ska arbeta för en ”balanserad betalningskod” för betalningstider istället för en tvingande lagstiftning.
Men det är ännu ett ”urvattnat lagomförslag”, som inte kommer att leda någon vart.
Tyvärr har debattörerna svårt att skilja mellan sena betalningar av fakturor och säljare/leverantörer, som systematiskt tvingas underkasta sig ensidigt dikterade affärsvillkor med långa fakturakredittider överhuvudtaget för att få sin affär. Det innebär att leverantören i sin tur måste låna upp kapital för att fullfölja leveransen. Men pengar kostar som bekant - pengar. Hela systemet har genom åren, med ett ensidigt utnyttjande där den större köparen satt affärsvillkoren, blivit en sjuka som förmodligen endast leder till minskad tillväxt och färre jobb parallellt med att en ny bransch växer – finansbranschen! Sjukan sprider sig dessutom till allt fler branscher.
Initiativet med en uppförandekod inom näringslivet är naturligtvis behjärtansvärt som idé, och är enligt vår mening, lika självklar som leveransprecision, kvalitet, pålitlighet och pris.
Att försöka med förmaningar och rekommendationer från myndigheter har genom åren visat sig helt verkningslöst, ett faktum som visar sig genom EU-ansträngningar och -initiativ där man också räknat ut att enbart sena betalningar kostar motsvarande 2 procent av omsättningen. Översatt till leverantörsföretagen blir detta 3 miljarder, pengar som kunde gjort nytta på annat vis som exempelvis att skapa tillväxt och jobb.
Summerat: Små och medelstora företag tvingas att agera bank åt storföretagen till priset av räntekostnader för egna krediter och framför allt färre nya jobb när småföretagens fulla tillväxtpotential hämmas.
Debattörerna påstår att en tvingande lagstiftning skulle innebära att företagen skulle få det svårare att sälja sina varor och hävda sig på den internationella marknaden. Förmodligen är detta påstående svårt att belägga – särskilt när vi vet att närmare 60 procent av all export sker inom EU och EES.
Tyskland är den enskilt största geografiska exportmarknaden – ett land där betalningsmoralen är hög och betalningsvillkoren följer det som är gängse för näringslivet – det vill säga 30 dagar plus fri leveransmånad (45 dagar i snitt från leverans till pengar på kontot).
Från FKG:s sida vill vi ha en tydlig och tvingande lagstiftning kring betalningstider i näringslivet, så att inte små och medelstora företag tvingas agera bank åt storföretagen.
Fredrik Sidahl
VD för FKG - Fordonskomponentgruppen