I en debattartikel i Aftonbladet, 6 januari, hävdar biskop Anders Wejryd att barn till asylsökande som vistas i Sverige under utredningstiden får leva i fattigdom och att en rimlig begäran är att förordningen ändras så att föräldrarna, i likhet med regler för barnbidraget, får ersättning för varje barn. I dagsläget sker en halvering av stödet från och med det tredje barnet. Dessutom bör det generella ekonomiska stödet höjas, då det inte höjts sedan 1994. Detta är i strid med Barnkonventionen.
Den diskriminering som sker av vissa barn är inte acceptabel mot bakgrund att Sverige förbundit sig juridiskt att följa Barnkonventionen, vilken enligt svensk riksdag skall beaktas i samhällets alla verksamheter.
Det innebär att olika aktörer skall samarbeta för skapandet av en miljö för barnet som bidrar till bästa överlevnads- och utvecklingsmöjligheter. FN:s barnrättskommitté som granskar staternas genomförande av barnkonventionen har riktat kritik mot stora regionala skillnader för barn i Sverige och Barnombudsmannen har påpekat att denna särbehandling av minderåriga i Sverige, bryter mot ett par artiklar i Barnkonventionen.
Dessa barn går oftast i svensk skola där de utvecklar språket och socialiseras med jämnåriga. För barn är samspel, lek och lärande, vardagsliv, hälsa och säkerhet betydelsefulla faktorer kopplade till utveckling. I skolans uppdrag ingår att skapa lärande i demokratiska former, men dessa barns sociala och ekonomiska förutsättningar utmärker sig av det motsatta.
En hållbar samhällsplanering bör innefatta ett barnperspektiv och kopplas till all verksamhet i samhället. Föreställningen om barn och barns rättigheter hänger samman med villkor och möjligheter för barns delaktighet. För att denna delaktighet skall uppnås behöver barnet ett sammanhang där det kan känna sig bekvämt, accepterat och i harmoni med övriga grupper.
För att vidareutveckla och befästa Sverige som ett socialt sammanhållet land, är agerande utifrån Barnkonventionen, den väg vi har att gå för att bygga tillitsfulla relationer där människors potential utvecklas. Barn har inte någon som direkt representerar dem i politiken och barnet kan inte rösta bort den de inte vill ha. Där ligger ett stort problem. Vi har ett ansvar för kommande generationer och det handlar djupast sett om hjärtats inställning. Det börjar med oss vuxna. Om detta ansvar tas kan det påverka hela vårt lands utveckling. Detta är en stor utmaning för de politiska partierna för Sverige in i framtiden.
Lillemor Funered, fil mag, lärare