Efter en del upprörda ord i medierna verkar nu de flesta ha enats om att det finns barn i Sverige som lever i ekonomisk utsatthet, eller, det mer omdebatterade begreppet, fattigdom. Fattigdom är på många sätt ett relativt begrepp, och i Sverige kan det handla om att inte ha råd med fritidsaktiviteter, vinterskor, dator och internet i hemmet eller att äta näringsrik mat.
Fattiga barn är barn till fattiga föräldrar. Det bästa vore förstås om föräldrarna hade arbeten med tillräckligt hög lön och inte arbetade i ofrivilliga deltider för att kunna försörja sin familj. Verkligheten ser tyvärr inte ut så i dag. Hur vi ska nå dit finns det många olika åsikter om, men det vi vet är att det inte är något som sker genom ett beslut över en natt.
Vi har dessutom barn till föräldrar som är för sjuka för att arbeta. Det finns visserligen ett socialt skyddsnät i Sverige, men det är begränsat, och många av de situationer där barn upplever en utsatthet och ett hinder att göra något som andra barn gör, täcks inte av det.
Det finns dock en hel del åtgärder som kan göras på kommunal nivå, och som kan förbättra livet för de utsatta barnen, och samtidigt bidra till att förverkliga barnkonventionen. Det här, att barns villkor ser så olika ut, är nämligen en punkt som Sverige fått kritik för av FN:s barnrättskommitté.
För att ta reda på vad som redan görs i Uppsala kommun i dag har Barnombudsmannen i Uppsala, tillsammans med Gillbergska stiftelsen och med stöd av utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden och socialnämnden för barn och unga, kommit överens med Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet om att kartlägga utsatta barns situation i Uppsala kommun.
Studien ska kartlägga vilka bedömningar elevvårdspersonal och förskolechefer gör. Den ska också se till vilka resurser och behovsbedömningar som görs från frivilligorganisationer i olika områden. Resurserna kan vara i form av kontanter eller fritidsaktiviteter. Det ingår också en kvalitativ intervjustudie med barn och föräldrar som har haft långvariga ekonomiska svårigheter.
Det finns dock ingen anledning att avvakta resultatet av undersökningen för att börja göra åtgärder. Både Rädda Barnen och föreningen Majblomman har listor på åtgärder som kan göras direkt för att underlätta vardagen för de utsatta barnen.
Det handlar till exempel om att skolpersonal blir medvetandegjord om problematiken och om att göra skolan avgiftsfri på riktigt – det vill säga att det inte ska finnas dolda avgifter i form av medhavd frukt, utrustning eller en tjuga till aktiviteter som ska ingå i undervisningen. Det handlar om om att erbjuda gratis fritidsaktiviteter, både under terminerna och under lov, och om att fritidsaktiviteter, dator och internet bör kunna ingå i försörjningsstödet.
Lisa Skiöld
verksamhetschef på Barnombudsmannen i Uppsala, BOiU
UNT 3/12 2012