Det socialdemokratiska landstingsrådet Vivianne Macdisi talar om ”personalflykt” och oroar sig för Uppsala läns landsting. Vad innebär då denna flykt som hon syftar på?
Ungefär 12 procent av svenskarna byter jobb varje år. Inom Uppsala läns landsting är siffran strax under 15 procent, inklusive pensionsavgångar och föräldravikariat. Om det är för mycket eller för lite får var och en avgöra.
Macdisi tar upp kostnader för övertidsersättningar, sjukskrivningar och hyrpersonal, och hon har helt rätt i att de alla är siffror som vi vill hålla på lägsta möjliga nivå. Frågan hon bör ställa sig är om situationen har förbättrats eller försämrats sedan Alliansen började styra?
Går vi tillbaka i tiden ser vi att övertidstimmarna inte är fler i dag än under den socialdemokratiska eran och att vårt landsting har bland Sveriges lägsta hyrläkarkostnader. Dessutom har sjukfrånvaron minskat med en tredjedel, från 6,9 procent 2006 till 4,6 procent 2012. Långtidssjukskrivningarna uppgick i landstingets senaste årsredovisning till 2,6 procent. Under socialdemokraternas sista år vid rodret var siffran nästintill dubbelt så hög: 5,1 procent.
Vi är lyhörda inför våra medarbetare och arbetar för att landstinget ska vara en av länets mest attraktiva arbetsgivare, där såväl kunskap som människor kan växa. Just nu pågar ett intensivt arbete med personalfrågor. Nära 600 chefer har utbildats i lönebildning och dessa utbildningar kommer att fortsätta. När både sjuksköterskor som barnmorskor har satt ned foten om sin oacceptabla löneutveckling behöver lönesättande chefer ta detta på allvar. Vi har infört en tydlig lönepolicy, och den ska följas.
Macdisi slår sedan fast att "det krävs en långsiktig och förankrad löne- och arbetsmiljöstrategi". Det är skönt att höra – när landstingets lönepolicy antogs 2012 reserverade sig nämligen socialdemokraterna mot förslaget. Man yrkade på att alla skrivningar om att belöna goda arbetsprestationer och tillämpa individuell lönesättning skulle strykas till förmån för en skrivning om att lönesättning bör "bedömas utifrån en önskad lönestruktur". Vi vet inte vad det betyder, men det låter inte lockande.
En ytterligare lydelse socialdemokraterna yrkade skulle strykas var den som handlade om att landstinget skulle erbjuda konkurrenskraftiga löne- och anställningsvillkor. Macdisi bör även hålla i minnet att vi under förra året inledde ett mer intensifierat, långsiktigt och systematiskt arbete med förbättringar kring arbetsmiljöfrågor. Att på detta sätt slå in öppna dörrar hedrar henne inte.
Visst finns det förbättringar kvar att göra i Uppsala läns landsting, men det är viktigt att komma ihåg att de flesta av lanstingets medarbetare är nöjda med sin arbetsplats. Vartannat år genomför landstinget en medarbetarundersökning för att bli en bättre arbetsplats och ta ansvar för personalfrågorna. Den senaste undersökningen sammanfattades "medarbetare inom Landstinget ser fram emot att gå till jobbet, trivs med sina arbetsuppgifter och upplever att de ägnar sina dagar åt något meningsfullt". Kanske är det därför fler medarbetare väljer att arbeta heltid idag än under tidigt 2000-tal.
Inte heller när det gäller arbetsmiljö eller övrig personalpolitik längtar vi alltså tillbaka till socialdemokraternas Uppsala län.
På punkt efter punkt motbevisar fakta den bild av landstinget Macdisi vill teckna. Folkpartiet vill gärna få förnyat förtroende att ta hand om landstinget, men vi vill få det genom god politik, inte fula grepp eller vilseledande krumbukter. Alliansen har skärpt lönepolicyn, investerat i ledarskapsutveckling för såväl nuvarande som kommande chefer och ökat valfriheten för både patienter och personal.
Folkpartiet har också inlett arbetet för att lämna tillbaka vårdpersonalen till patienterna, och under våren tar vi ännu ett steg för att minska vårdpersonalens kringarbete och ge mer tid för det som gjort att de sökt sig till oss: sjukvården. Så Vivianne, om du vill ha en ”långsiktig och förankrad löne- och arbetsmiljöstrategi" är du välkommen som medlem i Folkpartiet.
Lina Nordquist, landstingsråd (FP)