Trycket är i dag hårt inom många av landstingets verksamheter. Många av medarbetarna upplever sin arbetssituation så pressad att de funderar på att byta arbete eller i det fall de har åldern inne, rent av att pensionera sig i förtid. De flesta hänvisar till ökad stress, brister i arbetsvillkoren och en allt sämre arbetsmiljö. Samtidigt har den styrande borgerliga majoriteten gång efter gång visat att de nedprioriterar arbetsgivarfrågorna.
I sammanhanget är inte vårt landsting unikt. Den enskilde medarbetarens eller arbetslagets upplevelse av sin dåliga arbetsmiljö, sin samvetsstress och den allmänt ansträngda arbetssituationen är svår att konkretisera och sätta ord på gentemot chefer och ledning. Försöken mynnar ofta ut i att omgivningen upplever beskrivningarna som ”överdrivna” eller till och med som svartmålning. ”Vi som vårdpersonal mår dåligt, någonting måste göras. Det här är ohållbart!”
Kan vi förstå vad dessa uttryck står för? Under den senaste tioårsperioden har det påbörjats ett antal forskningsstudier kring vilka faktorer som påverkar den psykosociala arbetsmiljön inom den offentliga sektorn. En hel del intressanta resultat och kopplingar har presenterats ur dessa studier.
Ett exempel är Ha Kul-studien (hållbar arbetshälsa i kommuner och landsting) som drivits som ett projekt på Karolinska institutet i Stockholm som syftar till att förbättra arbetsmiljön genom förebyggande insatser samt genom att förbättra strukturen för rehabiliteringsarbetet. I studien har gjorts en analys av hur god respektive dålig arbetshälsa är förknippad med olika arbets- och livsstilsförhållanden.
God arbetshälsa är positivt förknippad med att inte bli överansträngd i sitt arbete, att kraven motsvarar kompetensen, att man är nöjd med den vård som ges, att man får uppskattning av överordnade, att ledarskapet från närmaste chef är bra, att det dagliga livet är en källa till tillfredställelse och att kraven i arbete inte påverkade hem och familj negativt.
Dålig arbetshälsa är förknippad med att kraven upplevdes antingen som lägre eller högre än kompetensen, att arbetsbelastningen ökat medan inflytandet minskat samt att arbetet är fysiskt belastande. Livsstilsfaktorer som är negativa för en god arbetshälsa är rökning, brist på motion samt övervikt.
I studien visades att det var stora skillnader mellan olika yrkesgrupper när det gäller vilka faktorer som påverkar upplevelsen av dålig arbetsmiljö. I läkargruppen angav många, kvinnor, att kraven var högre än kompetensen och att detta medför att arbetsmiljön påverkar hem- och privatliv negativt. När det gäller sjuksköterskegruppen visar deras situation på en ökad arbetsbelastning, ökad svårighetsgrad samt en ökad tidspress. Undersköterskegruppen uppgav minskat inflytande och krav som ofta är lägre än kompetensen men som samtidigt medför den största fysiska belastningen. Dessa olikheter innebär naturligtvis att åtgärderna för att förbättra arbetsmiljön skiljer sig mellan yrkesgrupperna.
I det borgerligt styrda Stockholm, liksom i Uppsala där Erik Weiman (M) sitter vid rodret, bygger styrningen av vården på en idé om att organisationer som har till uppgift att hantera komplexa hälsoproblem kan styras och effektiviseras genom att skapa interna marknader. Med tonvikt på produktivitet skiljer arbetsgivaren på beställare och utförare, vilket man hoppas ska leda till produktivitetshöjningar genom anbudskonkurrens och prestationsrelaterade ersättningssystem.
Resultatet är oftast det motsatta, då neddragningar av resurser men med bibehållet uppdrag och stelbenta styrmekanismer minskar såväl kvalitet och säkerhet som effektivitet i vård och omsorg. Man jobbar helt enkelt inte smartare, man jobbar dummare.
Med ökande vårdbehov och administrativa krav men minskande resurser pressas vårdorganisationerna hårt. Understött av den förhärskande köp-sälj-styrningen finns stora risker att sjukvårdsenheterna i stället för att lösa problemen genom samverkan kommer att avgränsa sitt ansvar gentemot andra vårdenheter.
För att inte upprepa dessa misstag bör större förändringar i arbetsorganisationen i framtiden åtföljas av konsekvensbeskrivningar för arbetsmiljön. Framtida organisationsförändringar bör dessutom, precis som de behandlingar som ges till patienter, vara evidensbaserade.
Det innebär att det bör finnas rimligt stöd för att de leder till såväl högre effektivitet som bättre arbetsvillkor.
För oss socialdemokrater är det avgörande att landstinget i Uppsala län är och betraktas som en attraktiv arbetsgivare, där medarbetarna är delaktiga och erbjuds intressanta och stimulerande arbetsuppgifter. Vi vill att landstinget utvecklar ett arbetsklimat som präglas av delaktighet, lyhördhet, jämställdhet och inflytande. För att säkerställa att så sker krävs en tydlig politisk fokusering på arbetsgivarfrågorna.
Vi ser att en god arbetsmiljö är det bästa konkurrensinstrumentet för att få nya arbetstagare att söka sig till vård- och servicearbetet och ett måste för att dagens medarbetare inte ska slås ut.
Varje anställd som slutar eller tvingas gå i pension i förtid är ett misslyckande för landstinget som arbetsgivare och innebär att vi i stället för att använda våra resurser för att förbättra verksamheten och arbetsvillkoren tvingas lägga tid och resurser på att ersätta dem som lämnar oss på grund av att vi har en dålig arbetsmiljö.
Vi socialdemokrater vill ta vårt politiska ansvar som arbetsgivare så att landstinget kan behålla och rekrytera nya medarbetare och så att patienterna får säker och bra vård i tid.
Börje Wennberg
landstingsråd (S)
Vivianne Macdisi
landstingsråd (S)
Johnny Svahn
gruppledare i Produktionsstyrelsen (S)
UNT 22/9 2013