I dag faller många medborgare mellan stolarna på grund av den gråa zonen mellan kommun och landsting, både vad det gäller bassjukvård (den första linjens sjukvård) och den specialiserade sjukhusvården.
Därför skulle det underlätta mycket om landstinget skulle avskaffas som organisation.
Kommunen, som i dag har ansvaret för bland annat hemtjänst och skolhälsovård (utan att för den skull ha rätt att anställa läkare), kan med fördel överta ansvaret för bassjukvården, vilket gör det lättare att samordna första linjens sjukvård med exempelvis hemtjänsten. Ansvaret för universitetssjukhus och den högspecialiserade sjukvården kan med fördel övertas av staten.
Om ansvaret för den högspecialiserade sjukvården hamnar hos staten kan samordningen mellan universitetssjukhusen underlättas, forskning kan samordnas bättre och rikssjukvården skulle kunna styras enklare och mer effektivt. Såväl patienterna som samhället kommer att vara vinnare.
Den långa kön till sjukhusvården, främst den högspecialiserade sjukvården, har uppmärksammats på senare tid inte bara i Uppsala, utan också på andra universitetssjukhus. Självklart är det patienterna som i första hand drabbas av den långa kön.
Sommaren 2011 föreslog den nationella samordnaren Ewa Samuelsson att kommunerna ges en vidgad befogenhet att tillhandhålla hemsjukvård som är ansluten till den somatiska slutenvården och till den psykiatriska slutenvården, dock utan rätt att anställa läkare. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det landstingen som ansvarar för läkarmedverkan när det gäller den kommunala hälso- och sjukvården.
Det är dags att ändra lagen och låta kommunerna ta det ansvaret. I dag är det inte ovanligt att äldre faller mellan stolarna när det är två huvudmän som ska medverka i omhändertagandet av dem. Vi måste ändra vår syn när det gäller detta. Vi måste se patienten och ha helhetsperspektivet. Därför är det viktigt att låta kommunerna ta det ansvaret.
Universitetssjukhuset UAS (Uppsala Akademiska Sjukhus) är för stort för Uppsala län med sina 330 000 invånare. Sjukhuset är beroende av regionpatienter från Gävleborg, Dalarna, Västmanland, Södermanland, Värmland och Örebro. För att sjukhuset ska kunna ha en fortsatt ledande roll som universitets- och forskningssjukhus behövs en annan ägarform än dagens. Landstinget i Uppsala län klarar inte av den rollen och förfogar inte heller över sådana resurser. Dagens struktur på Akademiska sjukhuset måste också reformeras.
Genom ett förstatligande kan UAS bättre satsa på forskning och utveckla den högspecialiserade sjukvården. Samarbetet med andra universitetssjukhus kan också underlättas.
Fler närvårdscentra måste etableras i länet (motsvarande länssjukhus) så att en mellanvårdsnivå skapas. Exempelvis kan Samariterhemmet i Uppsala, lasarettet i Enköping och sjukvårdscentrum i Tierp och Östhammar med fördel utvecklas till länssjukhus med ansvar för mellanvårdsnivå.
UAS ska i första hand ansvara för utbildning, forskning och den högspecialiserade sjukvården. Det är helt fel att som i dag låta Akademiska sjukhuset ta hand om alla åkommor från halsfluss till neurokirurgi. Det är slöseri med resurser.
Ismail Kamil
riksdagsledamot (FP) för Uppsala län
UNT 22/1 2013