Om man vill lagstifta om homosexuella parförhållanden, finns i dag två alternativ, partnerskap eller könsneutrala äktenskap.
På spel står inte den homosexuella kärleken. På spel står inte heller jämställdheten mellan äktenskap och partnerskap eftersom alla rättsverkningar är desamma.
Vad som däremot står på spel är två andra frågor: Hur ska det samkönade parförhållandet få sin rättmätiga plats i lagstiftningen? Hur ska vigselfrågan lösas - med fortsatt utrymme för den kyrkliga vigselrätten eller endast för den borgerliga?
I Sverige hör de båda frågorna nära samman. Bibehållet partnerskap är en förutsättning för bibehållen kyrklig vigselrätt.
Med ursprung i Danmark 1989 är registrerat partnerskap infört i alla nordiska länder (i Sverige 1995) samt i Storbritannien och Tyskland. Visserligen har med ganska olika förutsättningar ett rent borgerligt, könsneutralt äktenskap införts i Nederländerna, Belgien och Spanien, medan samma möjlighet direkt avvisats i Frankrike. I merparten av länderna inom EU förefaller partnerskapet ligga närmast till hands. Det framskymtar i EU-parlamentets uttalande mot homofobi den 18 januari 2006. Begreppet partner används flera gånger i texten, däremot förekommer inte alls begreppet äktenskap.
Könsneutral äktenskapslagstiftning finns i Kanada och Sydafrika och i en enda delstat i USA, där flertalet delstater har förbjudit sådana äktenskap. Förslag om motsvarande tillägg i den federala konstitutionen föreligger i senaten, men frågan är ännu inte avgjord.
Vidgas synkretsen ut över övriga delar av världen blir framtidsutsikterna för samkönade äktenskap ännu mindre.
Äktenskapet som en rättslig form för heterosexuella par har stöd i alla större kulturer, i de stora världsreligionerna, i FN:s konstitution om mänskliga rättigheter, EU-konventionen och EU-stadgan. Otvivelaktigt är det en fördel att den svenska lagstiftningen inte skiljer sig från den dominerande internationella bilden.
Den hittills värdefulla samsynen i det mångkulturella Sverige kan komma att brytas upp om utredningens förslag genomförs. Enda klart uttalade skäl för förslaget om ett förändrat äktenskapsbegrepp är, att "äktenskapet har ett högre symbolvärde", att "partnerskapet inte har samma klang". Den ofta förekommande anklagelsen, att partnerskapet skulle vara diskriminerande avvisar utredaren med rätta.
Enligt vår mening är det en fördel att lagstiftningen omfattar de två tydligt distinkta civilstånden äktenskap och partnerskap, som svarar mot två skilda institut på familjerättens område. Genom att i lagtext och språkbruk framstå som en särskild enhet har partnerskapet bidragit till att strukturera den rättsliga materien kring homosexualiteten.
Könsneutral äktenskapslagstiftning får omedelbara konsekvenser för vigselfrågorna. Hittills har en samsyn om äktenskapets ingående funnits mellan stat och kyrkosamfund. Vid sidan om den kyrkliga vigseln finns den borgerliga som utan religiösa inslag bygger på samma värderingar av äktenskapet som en livslång gemenskap präglad av kärlek, trohet och inbördes ansvar.
Partnerskapslagstiftningen hotar inte denna samsyn, vilken ytterligare har förstärkts i Svenska kyrkan genom möjligheten till en kyrklig välsignelse över ingånget partnerskap. Med en ny äktenskapslagstiftning är nu denna samsyn på väg att brytas ned. Eventuella fördelar med en sådan utveckling borde i alla fall ha övervägts.
Med stöd i den folkliga opinionen föreslår visserligen utredaren fortsatt vigselrätt för Svenska kyrkan att efter ansökan kunna förrätta juridiskt giltiga äktenskap, dock utan att klargöra vilket äktenskap det då är fråga om. Eftersom det nya lagförslaget omfattar endast ett äktenskap torde den ofrånkomliga konsekvensen bli en kyrklig anpassning till rådande lagstiftning med oundvikliga slitningar inom samfunden.
För att undvika dessa finns därför redan nu ett förslag om att kyrkan avstår sin vigselrätt till förmån för obligatorisk borgerlig vigsel. Ett sådant förslag är dock inte lockande för Svenska kyrkan, vilken som sin första prioritering ser bibehållen vigselrätt, dock utan reflexioner över dess anpassning till den nya äktenskapslagstiftningen.
Den kyrkliga vigselrätten har djup folklig förankring. Att avstå från den skulle negativt kunna drabba de homosexuella. Är en sådan förändring välgrundad i vetskapen om att 44 000 äktenskap för närvarande ingås årligen mot endast 350 partnerskap?
Lika ogenomtänkt är förslaget om prästernas vigselplikt. Politiska krav på en sådan finns redan i strid mot utredarens förslag om frivillighet. Med erfarenheter från den uppslitande kvinnoprästdebatten är det inte svårt att förutse ett framtida scenario, där löften om frivillighet ersätts med tvång.
Med ett bibehållet partnerskap undviks alla dessa negativa konsekvenser. Kvarstående skillnad mellan partnerskap och äktenskap kan dessutom undanröjas om kyrkan fick möjlighet och rätt att förrätta ingåendet av juridiskt giltiga partnerskap.
Båda alternativen bejakar den homosexuella kärleken. I Sverige kan samsynen i äktenskapslagstiftningen bevaras och utvecklas. Den skulle ytterligare förstärkas om kyrkorna medgavs rätt att även förrätta juridiskt giltiga partnerskap.
Den kyrkliga vigselrätten kan utan slitningar bibehållas vid sidan av borgerlig vigsel. Om det införs ett samkönat äktenskap, och om kyrkorna då avstår från sin vigselrätt, skulle detta strida mot önskemålen hos många både heterosexuella och homosexuella par.
Partnerskapet har de bättre förutsättningarna att vinna internationellt erkännande och att fungera när ett samkönat par flyttar från ett land till ett annat.
Vårt förslag om möjligheten till en juridiskt bindande, kyrklig ceremoni för ingående av juridiskt bindande partnerskap är radikalt och nyskapande. Det bäddar för en mjuk och varsam utveckling.
Holsten Fagerberg
professor
Anders Agell
professor
Axel Brattberg
överläkare
Barbro K Gustafsson
teologie doktor
Per Olof Widell
journalist
UNT 24/10 2007
professor
Axel Brattberg
överläkare
Barbro K Gustafsson
teologie doktor
Per Olof Widell
journalist
UNT 24/10 2007