En lyckad skolgång är en avgörande förutsättning för att klara även fortsättningen av livet, och man vet att familjebakgrunden har stor betydelse för detta.
För att alla ska ha likvärdiga möjligheter i skolan måste vi kompensera de elever som har en familjebakgrund som medför att de är mer sårbara och utsatta för större risk att misslyckas i skolan. Dessa sårbarhetsfaktorer är väl belagda i forskningen och grundar sig inte på löst tyckande.
Dagens modell för fördelning av resurser mellan de olika grundskolorna i kommunen, som infördes 2004 under rödgrön majoritet, tar hänsyn till fyra sårbarhetsfaktorer hos familjerna: låg utbildningsnivå, invandring för mindre än sju år sedan, erhållande av försörjningsstöd och barn som lever med en ensamstående förälder. Modellen utgår från en omfattande statistisk analys av vilka faktorer som är viktigast för att förstå risken för att en elev inte ska klara skolgången på ett bra sätt.
Modellen kan därför anses vara objektiv, medan det är ett politiskt beslut hur mycket pengar som omfördelas. Modellen består av för skolan opåverkbara faktorer och det är sedan skolans ansvar att använda resurserna på bästa sätt givet de elever man faktiskt har i skolan.
Den nuvarande borgerliga majoriteten har sedan länge av oklara skäl aviserat att man vill förändra modellens utformning. Sedan ett drygt år har barn- och ungdomsnämnden därför arbetat med att se över modellen. Det finns skäl att se över hur resurser fördelas till skolorna, för att se till att pengarna hamnar där behoven är störst, det vill säga säkerställa modellens träffsäkerhet. En kritik har också varit att modellen ger olika utfall varje år, då elevunderlaget ständigt förändras.
I dag fattar barn- och ungdomsnämnden beslut om en ny modell. I arbetet med den nya modellen har vi rödgröna främst velat tillgodose att den behåller hög träffsäkerhet samt att förutsägbarheten för skolorna förbättras. Majoriteten har helt tillbakavisat träffsäkerheten som viktig och har nu ett förslag som minskar träffsäkerheten utan att öka förutsägbarheten.
I alliansens förslag tas två av variablerna i ersättningsmodellen bort, försörjningsstöd samt antal vårdnadshavare. Kvar återstår utbildningsnivå och utländsk bakgrund har tillkommit.
Alliansen hävdar att det finns en motsättning mellan hög träffsäkerhet och förutsägbarhet i modellen. När tjänstemännen har jämfört utfallet av den nya modellen med dagens modell ser man att så inte är fallet. Träffsäkerheten går att behålla utan att det minskar förutsägbarheten.
För att underlätta skolornas planering vill vi införa en viss utjämning mellan åren och sätta ett tak på hur stora förändringarna mellan åren kan bli. Därigenom kan vi kombinera modellens huvudsyfte, en hög träffsäkerhet där pengarna går dit där behoven är störst, och underlätta skolornas planering.
Vi har svårt att förstå varför alliansen totalt tillbakavisar vikten av en träffsäker modell. Man har sagt att man vill ha en enklare modell, även om den är mindre träffsäker. Modellen har ansetts vara för svår att förstå och därför har man velat ändra i de matematiska beräkningar som skapar det socioekonomiska indexet. Man har ständigt kommit med nya förslag som tagits ur luften.
Vi tvivlar på att alla måste förstå matematiken bakom modellen. I stället kan vi acceptera principerna, hur pengarna fördelas beroende på de socioekonomiska parametrarna samt att den bygger på statistiskt säkerställt material. Syftet är klart, att korrekt omfördela efter förutsättningar.
Alliansens förslag innebär att de bortser från det som forskning har visat är relevanta sårbarhetsfaktorer och de tar resurser från dem som har störst behov.
Under snart tio år har Uppsala kunnat vara stolt över att ha en av de bästa modellerna för resursfördelning i landet. Till och med högeralliansen i Stockholm har anammat vår idé om fördelning efter elevgruppernas förutsättningar. Men i Uppsala vill man gå tillbaka i tiden, förenkla och förvanska poängen med omfördelning. Den moderata politiken lyser tydligt igenom.
Det förvånande, och sorgliga, är om både Folkpartiet och Centerpartiet ställer upp på detta. Vi kan bara vädja till dem att inte slaviskt följa moderaternas politik, utan se till att alla elever oberoende av familjebakgrund ges en rimlig chans att klara skolan på ett bra sätt.
För de rödgröna i barn- och ungdomsnämnden
Mattias Kristensson (S)
Peter Lööv Roos (MP)
Karolin Lundström (V)
Bengt Sandblad (S)
UNT 25/4 201