Landstinget i Uppsala län vill lägga ut patientjournalerna på internet. Gott så, om man lägger ut utvald journalinformation på ett säkert sätt. Det finns möjligen en del potentiella vinster med detta.
Landstinget vill vara ledande i Sverige med detta. Men brådskan verkar ha tagit överhanden. Man vill lägga ut journalen i ett icke granskat, tidvis alltså felaktigt, skick.
En journalanteckning skapas när en läkare (eller annan yrkesgrupp) dikterar eller skriver den. Diktatet skrivs sedan ut av sekreterare, och denna preliminära journal går sedan till läkaren som rättar eventuella fel och missförstånd och därefter signerar den slutgiltiga journalen. Av någon obegriplig anledning tänker landstinget lägga ut journalen i dess preliminära, inte slutgiltiga, form. Landstingets motiv är att ”lagen inte förbjuder detta”...
Självfallet innebär inte detta att man inte kan och bör avvakta att journalen är korrekt. Vem tjänar på att en orättad journal läggs ut? Knappast patienten som inte kan veta om det han eller hon läser är rätt eller fel. Vad händer exempelvis om det står fel medicinordination i journalen och patienten litar på den preliminära journalen. Vem har ansvaret för den livsfara patienten utsätts för?
Vidare ämnar man också lägga ut provsvar innan dessa signerats av ansvarig läkare. Detta betyder att man riskerar att få sin cancerdiagnos hemma i tv-soffan med datorn i knäet, utan vare sig en läkare eller en anhörig i närheten.
Att äran med att komma först med journalen på nätet vinner över förnuftet är pinsamt. Än värre att landstinget vägrar ta till sig råd från oss som arbetar i vården för att förbättra projektet. Knappt fem minuters promenad från landstingets kansli ligger Uppsala universitet med sin inskription ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”.
Det kanske är dags för landstinget att begrunda den sentensen.
Niclas Abrahamsson
ordförande Sjukhusläkarna Uppsala
Marie Wedin
ordförande Läkarförbundet
Mikael Rolfs
ordförande Läkarförbundets råd för läkemedel, it, och medicinteknik
UNT 26/7 2012